En sån helg det blev.

Man kan ju fundera på när en helg egentligen börjar. Rent teoretiskt är det väl kl.00.00 natten mellan fredag och lördag fast fredagen känns ändå som själva portalen till helgen och räknas väl av de flesta som en del av helgen. I det här fallet räknar jag med fredagen. =)

Fredag
Eftersom vi jobbar 06.30 - 16.00 måndag till torsdag kan vi sluta redan kl.13 på fredag vilket är väldigt skönt. Diskade och plockade bort några prylar från gårdagens födelsedagsfirande.

Tack ska ni ha alla som kom! Det var jättekul.

Tog en sväng på stan och träffade M och H. Köpte var sin mjukglass på torget och satt i solen och lapade. Väl hemma igen fixade jag det sista innan just H & M skulle komma och fira mig eftersom de inte kunde komma dagen innan. Öppnade en flaska vin och när de hade gått hem blev det resten av flarran framför datorn och lite chattande med bla. G och B.

Lördag
Hade bokat med H & M att åka en sväng till Karlstad för ett besök på IKEA (handlade inget så det blev billigt för egen del!)och sedan ta en tur på Färjestad Travbana.




















Hade aldrig varit på en travbana förut och det var riktigt intressant.



















När vi kom ut på parkeringen efter loppen hade vi precis satt oss i bilen och var på väg därifrån när ett billarm började tjuta. För att göra en lite längre historia betydligt kortare ringdes det till larmcentralen, en vit 940 var inblandad, polisen tog vittnesutsago och till slut kunde vi åka hem och inget blev stulet i bilen som fick en trasig sidoruta. Inte vår bil alltså utan en annan. Efter en lång dag i solen och blåsten styrde vi hemåt och landade hemma vid sextiden på kvällen. Efter ett par timmar för att hämta andan körde jag de fem milen till Sunne och hälsade på B. Satt och pratade med honom och en kompis till honom, K, ett bra tag in på natten. I sällskap med tårta, ett par öl och några wirrar. Kom i säng runt två-tiden.

Söndag
Gick en tipsromenad med B, T, K och E. Fick tio av tolv rätt. Missade att Selma Lagerlöf hade gjort reklam för Läkerol och att 800 skolbarn hade genomgått nån sorts löpartävling förra helgen. Efter fikat på hembygdsgården for vi iväg och kikade på en endurotävling som pågick i närheten.














Det var roligt att se hur de nästan utan rädsla hoppade och körde i diken och sladdade runt på en åker. Några timmar i solen och luftrören fyllda av goa tvåtaktsdofter käkade vi currykyckling hemma hos B. Jättegott och när vi sen hade sett klart "Det levande slottet" blev det ytterligare en promenad i solen.

Kom hem strax före sex och nu börjar jag bli seg. Har ännu inte vant mig vid att börja jobba halv sju på morgonen och helgen har inte givit så värst mycket sömn och vila.

Hoppas att er helg har varit lika rolig och fylld med nya upplevelser.

Intresse sökes!

Fredagen den 3 oktober börjar marknaden i Arvika, allmänt kallad Arvika-Mârten. Jag har en liten fundering på att det vore kul att ha en sammankomst där bland annat bloggare som umgås via nätet skulle kunna träffas och umgås IRL.

Platsen skulle i så fall vara hemma hos mig, i Arvika.
Datumet blir naturligtvis 3/10-08
Klockslaget runt 18-tiden.

Vi träffs, minglar och, om intresse finns, tar en sväng på stan / lokal.

Det vore kul att få bloggare att träffas utanför nätet. Såna som annars inte skulle träffa varandra även om de bor i samma stad.

Jag har en bäddsoffa och en vanlig soffa att erbjuda den som är långväga. En plats finnes även i dubbelsängen men den är jag noga med och bör beställas långt i förväg. =)
Finns det nåt intresse tro?

EDIT:
Naturligtvis är även de som inte bloggar välkomna!

Dalarna på 77 mil.

Under några dagar har jag levt och upplevt Dalarna genom en bilruta. Mina barn har mindre och mindre tillfällen att komma och hälsa på mig och när jag nu snart ska börja jobba tänkte jag att det vore tillfälle att ta sig en tripp och hälsa på dem.

Dag 1. 30 mil
Började dagen med att ligga kvar i sängen en stund och slösurfa med den bärbara. När det blev lite för varmt i knät var det dags att gå upp. Efter att frukosten, rakningen och väskan var avklarat tog jag en lunch med vännerna H & M på Royal. Sedan följde jag med dem hem och fick låna GPS'n så att det blir något enklare att hitta bland gran och tall. Resvägen för dagen var mellan Arvika och Falun.

Nånstans vid Uddeholm började GPS'n erbjuda diverse grusvägar som alternativa resvägar. Då jag hellre ville komma fort fram än se Värmland från insidan avstod jag dessa och kom så in i de centrala delarna av Uddeholm. Vilket rörde sig om en parkeringsplats med en blomsteraffär och två tomma lokaler. Där fick jag förslaget att ta vänster och tänkte att ja,ja, får väl göra som den säger.

Efter att vägen blivit smalare och smalare, ödsligare och ödsligare och slutligen gick över en knarrande bro fick GPS'n spader och uppmanade mig att "Om 200 meter, om möjligt gör en












u-sväng." Jaha, det var väl bara att göra en u-sväng. Vägen såg verkligen osäker ut. Problem uppstod dock efter ytterligare 299 meter i motsatt riktning då maskin-jäveln ännu en gång uppmanade mig att göra en u-sväng. Skulle jag följa den skulle jag med andra ord ännu få göra u-svängar uppe i den öst-värmländska skogen.

Väl tillbaka till Uddeholm fick jag hjälp av lokalbefolkningen och kunde sen utan problem anlända Falun utan att åka fel nån mer gång.

Kvällen tillbringades med min son och hans kompisar.

Dag 2. 8 mil

Människan har satt folk på månen men kan fortfarande inte tillverka en luftmadrass som håller luften en hel natt!
Grabben åkte till skolan och jag var kvar en stund men åkte ner till Falu centrum. Falun är onekligen ganska trevligt och har en fin stadskärna. När jag hade parkerat blev jag direkt tillfrågad om jag ville vara med i tv och svara på vad jag tyckte om kommunens försök till få sina invånare att köra mindre bil. Hjälpsam som man är tar man tillfället i akt och ställer naturligtvis upp.
Efter att jag hade käkat en pizza var det dags att åka mot Mora med sonen som sällskap.








I Rättvik stannade vi för att ta några kort på den brygga som finns där. En av Europas längsta ska det tydligen vara. Väl i Mora släppte jag av pojkvaskern vid busstationen och besökte sen T på hans nya jobb. Vi var bägge två ganska förkylda så kvällen tillbringades i soffan framför tvn och "The Island". Ja, just det ja. Jag var med på TV4 Dalarna!



















Dag 3. 13 mil

I går hade jag hört att det skulle vara marknad i Malung och därför tog jag omvägen förbi för att handla lite skräp. Väl där stod det klart att det var nästa helg istället. Tog en kebabrulle i fd.Nisskiosken. (Vad den heter nu har jag ingen aning om) och styrde sen kosan mot Rörbäcksnäs. Där träffade jag min lilla prinsessa som var på väg ut med hästarna tillsammans med moster. Ni som vill ut och rida kan kika in på Liasgårdens hemsida.
På kvällen käkade vi hemlagad pizza och såg på "Natt på museet".

Dag 4. 26 mil

Vaknade ganska tidigt men har gjort en sak av att aldrig gå upp före nio när jag är i Rörbäcksnäs så jag låg och läste en dryg timme. Min dotter hade varit uppe ännu tidigare och grejat med hästarna och bakat bröd på morgonen. Att få frukost med nybakat bröd är en lyx jag sällan har. Det var mycket gott! Efter liten tur med 4-hjuling och tittat närmare på Svantes senaste skapelse, en tacklingsmaskin för konferenser bar det iväg hemåt. Hälsade på hos B och vi tog en promenad i det gråa vädret innan vi satt och pratade en stund innan hemfärden.

Här hemma var det sig likt och det var väl tur eftersom jag inte har varit här sen senast. =)
Nu är det "Mord i sinnet" på 4:an och sen blir det bingen.

Hoppas ni har haft en bra helg!

Det small till!

Det small till!
Bara sådär!
Ur datorn högtalare kom Lasse Lindhs "Kom kampsång"

Kroppen fick 2:42 eufori!
Tack, precis vad jag behövde just nu!


När du gråtit dig torr, när du slagit dig blå och när du ramlat omkull
När känslan att ingen förstår dig är mer än du kan ta
Ligg då kvar, för det är okej att vara svag

Kom kampsång, kom kärlek till dom, som saknar nån om natten
Kom kampsång, kom längtan till dom, som tappat den på vägen
Kom kampsång, kom mod och passion till alla oss som ramlar och
famlar igenom livet på jakt efter något men inte vet vad

När du tappat dig helt, när du släcker om natten och tystnaden i ditt
Rum känns så stor att du inte kan andas
Blunda då hårt och viska att allt, allting kommer bli bra

Kom kampsång, kom kärlek till dom, som saknar nån om natten
Kom kampsång, kom längtan till dom, som tappat den på vägen
Kom kampsång, kom mod och passion till alla oss som ramlar och
famlar igenom livet på jakt efter något men inte vet vadKom kampsång, kom kärlek till dom, som saknar nån om natten
Kom kampsång, kom längtan till dom, som tappat den på vägen
Kom kampsång, kom mod och passion till alla oss som ramlar och
famlar igenom livet på jakt efter något men inte vet vad

Vi överlevde ändå på nåt vis.

En text som har gått runt ett tag men för er som ännu inte har läst den:

Till alla barn som överlevde 30, 40, 50, 60 och 70 talet


Först så överlevde vi att födas av Mammor som rökte och drack under graviditeten.
Dom tog magnecyl och alla möjliga läkemedel, åt blue cheese dressing samt åt tonfisk direkt ur burken men blev aldrig testade för diabetes.

Efter detta trauma blev vi lagd på mage för att sova i en spjälsäng målad i en rosa eller babyblå färg med hög blyhalt.

Vi hade ingen barnsäkerhet på medicinburkar, Dörrar eller fönster och när vi cyklade hade vi ingen hjälm!! För att inte tala om vilken risk vi tog när vi liftade.

Som spädbarn och barn åkte man bil utan barnstol , bil kudde , säkerhetsbälte eller airbag.

Vi drack vatten direkt ur trädgårdsslangen och INTE ur glas eller flaska.

Vi delade läsk med flera kompisar och drack direkt ur flaskan och INGEN dog av detta.

Vi åt muffins, Mammas bullar, vitt bröd, riktigt smör och för mycket socker på cornflakes och i långfilen, Inte blev vi överviktiga för det!!

För att

VI VAR ALLTID UTE OCH LEKTE!!!

Vi kunde gå hemifrån på morgonen leka hela dan och kom hem när gatlyktorna var tända.

Ingen kunde nå oss på hela dan OCH VI VAR OKEJ!!

I timmar kunde vi bygga lådbilar av skräp för att sedan åka ned för någon backe och då upptäcka att vi glömt bromsarna.

Efter att vi åkt in i träd och buskar ett par gånger lärde vi oss att lösa problemet.

Vi hade inga Playstation, nindendos, X-box, ingen video eller DVD, inga 150 kanaler
På TV,n inget surroundljud, CDspelare inga MOBILTELEFONER, DATORER inget Internet eller MSN
Vi hade VÄNNER och dom fann vi UTOMHUS!!

Vi föll från träd och tak, skar oss, Bröt armar och ben, slog ut tänder!!
Och inte blev någon stämd eller anmäld för det.

Vi åt maskar och kakor gjorda av sand eller jord
Och inte fortsatte maskarna att leva i magen!!

Vi fick luftgevär vid 10års ålder, vi hittade på spel och lekar med hjälp av en pinne och en tennisboll, och fast man sa att det kunde hända, så var det inte så många som fick sina ögon utpetade av pinnar.

Vi cyklade eller gick till kompisar, ringde eller knackade på och ibland steg vi bara in och pratade med dem.

Fotbollslaget hade uttagningar och alla blev inte uttagna, dom som inte blev det, fick lära sig att handskas med besvikelsen .
OTROLIGT ELLER HUR!!??

Tanken på att våra föräldrar skulle stå på vår sida om vi bröt mot lagen fanns inte
Dom var faktiskt lagens högra arm!!

Denna generation har faktisk fostrat dom största risktagarna, problemlösarna och investerarna någonsin.

Dom senaste 50 åren har varit en explosion av uppfinningar och nya ideèr
Vi hade frihet, misslyckanden, framgång och ansvar och vi lärde oss att ta allt detta!!

Om du är en av dem så
GRATTIS

Du kanske vill dela med dig av detta till andra som som har haft turen att få växa upp som barn den tiden innan ADVOKATER och MYNDIGHETER reglerade ditt liv för
'DITT EGET BÄSTA'??

Och när du ända håller på!!
Berätta för dina barn hur modiga och ( lyckliga) deras föräldrar var

TILL ER

Som tror att GUD vakar över er
Släng detta i papperskorgen!!

TILL ER ANDRA

Skicka detta vidare!!

Vem är jag?

Har nyligen gjort en personlighetstest och resultatet ser ni i länken nedanför.

Stämmer det?
Vad tycker ni?


TESTRESULTAT!

Tjena, hur är det?

Under ett tag har mina inlägg, här på bloggen, varit något av den mer mörka karaktären. Inlägg om psykisk smärta, att må dåligt, ensamhet och annat som inte är så värst konstruktivt. Jag vill nu bara säga att det låter mer än det är. "The bark is worse than the bite" eller hur man nu ska säga det.

Jag känner inget mörker som far över mig eller så utan det har helt enkelt bara känts pissigt ett tag. Men det är väl så det ska vara ibland. För att kunna känna glädje måste man ibland kunna känna sorg. För att förstå skillnaden. Som att bo i den här delen av världen där ändringen av årstiderna gör att man uppskattar tex. våren eller vinter eller vilken period man nu gillar. I mitt fall tror jag att mycket grundar sig på att jag har jobbat ensam under en period av 5 månader. I början var det inga problem men när man inte har sällskap, en familj eller ett jobb med mycket kundkontakt /arbetskamrater blir det till slut ensamt. I tidigare inlägg har jag pratat om min sociala abstinens och däri grundar sig min svacka. Kanske inte till fullo men en hel del. Det finns lite andra saker också men ensamheten är nog den största orsaken.

I morgon ska jag på ett möte där det ev. kan bli tal om jobb. Det verkar lovande och om allt går väl kan det bli till att börja ganska omgående. Det här gör att jag kommer att få nåt att göra på dagarna samt får arbetskamrater. Det här ger förhoppningsvis en liten tripp uppåt i humöret och ensamheten kan få sig en släng. Att det sen fortfarande är tomt hemma får jag fortsätta att arbeta på. Men överlag kan det bli en uppryckning.

Så det är trots allt inte så illa som det kan låta. Har ibland förmågan att överanalysera saker och ting och då tar tankarna och funderingar fart i alla möjliga riktningar. Men mörker och dödsångest är inget som slår rot i mina tankar utan det är mest "vanlig" deppighet.

Deppigheten försöker jag att slå bort med samtal, samtal och ännu mer samtal med vänner och berörda parter. Tack alla ni som har tagit er tid att lyssna på mig. Även om jag kanske inte verkar ta åt mig era synpunkter så är de viktiga. Ibland behöver man ett slag i skallen för att få poletten att ramla ner.

I dag vill jag framför allt tacka Plyp för den två och en halv timmas fika vi hade. Nästan så att vi blev inlåsta på Nordells.

Hur är det med er, mina läsare?

Smärta

Enkel fråga med kanske ett svårare svar.

Vilken smärta är värst och vilken fördrar du?

Fysisk eller psykisk?

Jag föredrar fysisk smärta. Den är oftast lättare att behandla och går inte ner på djupet. Även om min onda rygg ibland ter sig oövervinnelig så föredrar jag den ändå framför att må dåligt i själen. Själen är svårare att diagnostisera och behandla.

Nu kanske jag driver in era tankar i en viss riktning men jag vill ändå höra hur ni tycker och tänker.