.
För er kvinnor. damer och tjejer som ännu inte har förstått den manliga psyket kommer här en snabblektion i hur män fungerar.
Från den fantastiska serien Coupling! Som för övrigt går på 4+ under några vardagar i en tv nära dig. Lyssna, se och lär...
=)
söndag 30 september 2007
lördag 29 september 2007
Tidsresa
.
Lördag morgon
Vaknade strax före sju av ren vana. Kroppen är van att gå upp vid den här tiden under vardagarna och när det sen blir helg tar den ingen som helst notis om jag skulle behöva sova ut nångång. Kände mig inte direkt trött eftersom jag somnade framför tv'n i går kväll och vid uppvaknandet runt 23-tiden blev det bara en kort promenad (ni som har varit i min lägenhet vet att det är nära till allting) till sängen. Som den vuxna människa jag är och som kan ta egna beslut hoppade jag för ovanlighetens skull över tandborstningen. Nej barn, det här kan ni bara göra när ni är 40+! Tittandet på tv föregicks av en trevlig stund på The Roof med mina projektkamrater där vi åt och inhandlade en och annan Staropramen.
Åter till morgonen...
Av någon märklig orsak infann sig en känsla av att ha flyttats framåt, eller bakåt, i tiden. Det kändes nämligen som en julmorgon. Om det var den mörka morgonen, tidiga uppstigandet, presentpappren på golvet, uppackade presenter som ännu inte är använda eller nåt annat vet jag inte men känslan kvarstod.
Julmorgon.
Känslan av att vara uppe för tidigt.
Känslan av att nåt ska hända i dag.
Känslan av att nåt nytt är på gång.
Nu är klockan halv tolv och känslan dröjer sig kvar.
Nån sorts förväntan...
Ska gå ner på stan och handla lite prylar och försöka att slå fast vad det är som lurar bakom hörnet.
Känslan är faktiskt ganska behaglig.
Som att vänta på jultomten.
Vem vet, bakom nästa hörn kanske jultomten står och väntar.
Ta väl hand om er mina kära läsare.
Ha en varm plats i soffan!
Lördag morgon
Vaknade strax före sju av ren vana. Kroppen är van att gå upp vid den här tiden under vardagarna och när det sen blir helg tar den ingen som helst notis om jag skulle behöva sova ut nångång. Kände mig inte direkt trött eftersom jag somnade framför tv'n i går kväll och vid uppvaknandet runt 23-tiden blev det bara en kort promenad (ni som har varit i min lägenhet vet att det är nära till allting) till sängen. Som den vuxna människa jag är och som kan ta egna beslut hoppade jag för ovanlighetens skull över tandborstningen. Nej barn, det här kan ni bara göra när ni är 40+! Tittandet på tv föregicks av en trevlig stund på The Roof med mina projektkamrater där vi åt och inhandlade en och annan Staropramen.
Åter till morgonen...
Av någon märklig orsak infann sig en känsla av att ha flyttats framåt, eller bakåt, i tiden. Det kändes nämligen som en julmorgon. Om det var den mörka morgonen, tidiga uppstigandet, presentpappren på golvet, uppackade presenter som ännu inte är använda eller nåt annat vet jag inte men känslan kvarstod.
Julmorgon.
Känslan av att vara uppe för tidigt.
Känslan av att nåt ska hända i dag.
Känslan av att nåt nytt är på gång.
Nu är klockan halv tolv och känslan dröjer sig kvar.
Nån sorts förväntan...
Ska gå ner på stan och handla lite prylar och försöka att slå fast vad det är som lurar bakom hörnet.
Känslan är faktiskt ganska behaglig.
Som att vänta på jultomten.
Vem vet, bakom nästa hörn kanske jultomten står och väntar.
Ta väl hand om er mina kära läsare.
Ha en varm plats i soffan!
tisdag 25 september 2007
År
Det är nu bara några minuter kvar av det som för första, enda och sista gången har varit min 40-årsdag.
Att bli deprimerad över att man är en dag äldre än igår är som att bli förbannad på att en spelare inte gör mål i en kvalmatch, som slutar i att laget i hjärtat åker ur eller missar en uppgång till närmaste divisionen.
Det handlar inte om just det målet eller just den matchen eller just den dagen.
Resultatet har byggts upp under en längre tid och att man hamnar där man hamnar är bara en naturlig fortsättning på vart åt det lutar. Till skillnad mot idrottsliga bravader som kan gå både upp och ner är livet ett av de få fenomen där man vet med all säkerhet hur slutet ter sig.
En del hävdar dock att slutet är en början men däri lägger jag inga åsikter utan var och en får bli salig på sin tro.
Dagen i sig har varit en bra dag. Det har sjungits fler gånger för mig i dag än de sista fem åren tillsammans. Visserligen tror jag att den sista gången var en hund som gläfste men enligt hörsägen från säker källa så var det tydligen en sång som ljöd i bakgrunden. Tårtor har ätits, the har druckits, godis har inmundigats och paket har öppnats.
Det enda som saknas nu är god natts sömn så kan jag vakna ännu en dag där jag är yngre än jag nånsin kommer att bli igen.
Tack alla ni som på olika sätt har gratulerat mig. Underhösten kommer det att bli en liten fest i Arvikas grannskap. Exakt när och vart återkommer jag om när jag vet närmare.
Tack ska ni ha för den här dagen. Vi syns och hörs i morgon!!
Att bli deprimerad över att man är en dag äldre än igår är som att bli förbannad på att en spelare inte gör mål i en kvalmatch, som slutar i att laget i hjärtat åker ur eller missar en uppgång till närmaste divisionen.
Det handlar inte om just det målet eller just den matchen eller just den dagen.
Resultatet har byggts upp under en längre tid och att man hamnar där man hamnar är bara en naturlig fortsättning på vart åt det lutar. Till skillnad mot idrottsliga bravader som kan gå både upp och ner är livet ett av de få fenomen där man vet med all säkerhet hur slutet ter sig.
En del hävdar dock att slutet är en början men däri lägger jag inga åsikter utan var och en får bli salig på sin tro.
Dagen i sig har varit en bra dag. Det har sjungits fler gånger för mig i dag än de sista fem åren tillsammans. Visserligen tror jag att den sista gången var en hund som gläfste men enligt hörsägen från säker källa så var det tydligen en sång som ljöd i bakgrunden. Tårtor har ätits, the har druckits, godis har inmundigats och paket har öppnats.
Det enda som saknas nu är god natts sömn så kan jag vakna ännu en dag där jag är yngre än jag nånsin kommer att bli igen.
Tack alla ni som på olika sätt har gratulerat mig. Underhösten kommer det att bli en liten fest i Arvikas grannskap. Exakt när och vart återkommer jag om när jag vet närmare.
Tack ska ni ha för den här dagen. Vi syns och hörs i morgon!!
onsdag 19 september 2007
Passion
På en del sidor på nätet (tex. msn, spray m.m.) så kan man lägga upp sin profil och då får man oftast fylla i sina intressen i en för saken vald ruta. Där brukar jag då skriva tex. fotografering, snowboard, böcker, film osv. Vad jag dock inte skriver om är min passion för choklad. Varför kan man fråga sig men kanske beror det på att jag skäms över ha godis som ett intresse? Hur som helst....Det skandinaviska chokladätandet skiljer sig något från övriga världen när det gäller sorten av choklad. Vi är uppfödda på Marabous ljusa choklad och det är först på senare år som den mörka har gjort sitt intåg. Nu har det blivit så att om man är en konnässör (här vill Firefox ha brännässlor?) så ska det inmundigas mörk choklad och ju mörkare den är desto bättre.
Om detta tycker jag inte.
Därför vill jag här, på bästa sändningstid, slå ett slag för all choklad som inte är mörk!
Vi kan börja med den vanligaste av alla vanliga nämligen Marabous Mjölkchoklad.
Det kan ju visserligen bero på att man är uppfödd på den men visst smakar den bra! Fick man nångång godis när man växte upp så var det just den här sorten. Skulle det lyxas till lite så kanske det blev en ask Alladin. Alla ville ha gräddnougaten i mitten och sist blev som alltid körsbärslikören.
Utöver denna gigant i chokladsverige har jag ett par till favoriter.
Cart d'Or's chokladelefanter som säljs i lösvikt, oftast två för en tia, med ljuschoklad utanpå och krispig nougat som fyllning.
Klassikern Dajm (som ska stavas med J och behöver ingen förklaring)
Den här listan skulle kunna bli ganska lång men jag tänkte att ni kunde fylla på era egna favoriter.
För övrigt så ska choklad ätas rumstempererat!
måndag 17 september 2007
Mind over body
Titeln är en liten parafras på det mer använda uttrycket "Mind over materia". Något som man kanske skulle använda på Uri Gellers så kallade förmågor.
Nu verkar han ju vara en bluff och vem är egentligen förvånad.
Nog om honom och åter till tråden...
En av mina vänner, G, berättade i sin blogg om sin kamp mot "The Mountain". Hur hon hade en mental blockering som gjorde att det helt enkelt inte gick att ta sig uppför uppförsbacken med det smickrande namnet och var tvungen att gå uppför. Efter ett tag så gick blockeringen bort och löpningen kom igång ordentligt...Eller ja, lätt haltande kanske man kan säga..=)
Mitt första mål i min träning var att orka 15 minuters löpning utan uppehåll. När så det målet var avklarat så orkade jag ungefär 15 minuter varje gång det var dags. Förra gången jag sprang gick det 16 minuter innan kroppen sa ifrån och jag stapplandes hasade mig av maskinen. I eftermiddag var det dags igen för träning. Tanken var att öka träningdosen i varje maskin i styrketräningshallen bara för att kolla om det gick. På en del maskiner blev det mer vikt medans andra gjordes fler gånger men totalt så ökades dosen på varje maskin. När det så blev dags för det avslutande löppasset var kroppen ganska trött men efter en stunds vila i stretchningsrummet tog jag mig an även den. Eftersom jag sprang 15 minuter förförra gången och 16 minuter förra gången så var målet naturligtvis att öka till 17 minuter den här gången. En minuts ökning för varje gång borde bli bra till slut. De första 15 minuterna var en pina. Hur man än gör så är löpning riktigt tråkigt. När så kvarten var avverkad kändes det som att allt jag sprang nu var en ren bonus. 16 minuter, 17 minuter, 18 minuter...Efter drygt 21 minuter började jag få håll och slutade springa.
Drygt 21 minuter?? Jag som precis orkade 15 minuter förra veckan??
Kan det vara så att det fanns en blockering i huvudet, att 15 minuter är allt jag orkar och därför sa kroppen ifrån när det var dags? Vad gjorde jag nu i jämförelse men annars? Vad var annorlunda? Ingen aning...
Men helt klart kvarstår faktumet att om mental blockering får mig att bara springa 15 minuter, trots att jag bevisligen kan mer, vad har jag då för andra blockeringar som spökar i min vardag?
Nu gäller det bara att få det att bli kul att springa också men det problemet är ännu kvar.
Ha en bra plats i solen!
Nu verkar han ju vara en bluff och vem är egentligen förvånad.
Nog om honom och åter till tråden...
En av mina vänner, G, berättade i sin blogg om sin kamp mot "The Mountain". Hur hon hade en mental blockering som gjorde att det helt enkelt inte gick att ta sig uppför uppförsbacken med det smickrande namnet och var tvungen att gå uppför. Efter ett tag så gick blockeringen bort och löpningen kom igång ordentligt...Eller ja, lätt haltande kanske man kan säga..=)
Mitt första mål i min träning var att orka 15 minuters löpning utan uppehåll. När så det målet var avklarat så orkade jag ungefär 15 minuter varje gång det var dags. Förra gången jag sprang gick det 16 minuter innan kroppen sa ifrån och jag stapplandes hasade mig av maskinen. I eftermiddag var det dags igen för träning. Tanken var att öka träningdosen i varje maskin i styrketräningshallen bara för att kolla om det gick. På en del maskiner blev det mer vikt medans andra gjordes fler gånger men totalt så ökades dosen på varje maskin. När det så blev dags för det avslutande löppasset var kroppen ganska trött men efter en stunds vila i stretchningsrummet tog jag mig an även den. Eftersom jag sprang 15 minuter förförra gången och 16 minuter förra gången så var målet naturligtvis att öka till 17 minuter den här gången. En minuts ökning för varje gång borde bli bra till slut. De första 15 minuterna var en pina. Hur man än gör så är löpning riktigt tråkigt. När så kvarten var avverkad kändes det som att allt jag sprang nu var en ren bonus. 16 minuter, 17 minuter, 18 minuter...Efter drygt 21 minuter började jag få håll och slutade springa.
Drygt 21 minuter?? Jag som precis orkade 15 minuter förra veckan??
Kan det vara så att det fanns en blockering i huvudet, att 15 minuter är allt jag orkar och därför sa kroppen ifrån när det var dags? Vad gjorde jag nu i jämförelse men annars? Vad var annorlunda? Ingen aning...
Men helt klart kvarstår faktumet att om mental blockering får mig att bara springa 15 minuter, trots att jag bevisligen kan mer, vad har jag då för andra blockeringar som spökar i min vardag?
Nu gäller det bara att få det att bli kul att springa också men det problemet är ännu kvar.
Ha en bra plats i solen!
söndag 2 september 2007
Till Salu
Har under den större delen av året samlat på mig en hel del som kommit mig tillhanda och som nu måste säljas ut.
Visst, det finns en del som det är fler av men det bjuder jag på. Man kan inte alltid hålla isär vad som finns och inte. Skulle nu köparen vara av den åsikten att han / hon inte vill ha nåra dubbletter i alla fall så skickar jag med dem ändå utan någon som helst extra kostnad. Ja, va fasen, jag bjuder på frakten också! Ska det rensas så ska det rensas oavsett kostnad. Kanske kommer jag att sakna några av dem som nästan har blivit som nära vänner. Bekanta, igenkännande och nära till hands.
Det handlar om många olika sorters saker, tjänster och allehanda erbjudanden som ska göra mitt och förhoppningsvis även ditt liv snabbare, smartare och naturligtvis mycket enklare.
I min mailbox finns nämligen över 3000 mail med diverse innehåll som lovar stort och guld och gröna skogar och prinsessor och halva kungariken. Kan tänka mig att släppa dem för..ja..säg 3000kr så kommer vi ner i endast EN KRONA per mail. Ja, visst ja, det fanns ju en del dubbletter. Men om vi säger 20% RABATT så springer det plötsligt ner i ENDAST ÅTTIO ÖRE PER STYCK!
Ett sånt erbjudande kan du väl ändå inte säga nej till?
Ta chansen och gör ditt liv till vad du vill att det ska vara.
För en smärre kostnad kan jag skicka ett smakprov på vad de kan innehålla.
Visst, det finns en del som det är fler av men det bjuder jag på. Man kan inte alltid hålla isär vad som finns och inte. Skulle nu köparen vara av den åsikten att han / hon inte vill ha nåra dubbletter i alla fall så skickar jag med dem ändå utan någon som helst extra kostnad. Ja, va fasen, jag bjuder på frakten också! Ska det rensas så ska det rensas oavsett kostnad. Kanske kommer jag att sakna några av dem som nästan har blivit som nära vänner. Bekanta, igenkännande och nära till hands.
Det handlar om många olika sorters saker, tjänster och allehanda erbjudanden som ska göra mitt och förhoppningsvis även ditt liv snabbare, smartare och naturligtvis mycket enklare.
I min mailbox finns nämligen över 3000 mail med diverse innehåll som lovar stort och guld och gröna skogar och prinsessor och halva kungariken. Kan tänka mig att släppa dem för..ja..säg 3000kr så kommer vi ner i endast EN KRONA per mail. Ja, visst ja, det fanns ju en del dubbletter. Men om vi säger 20% RABATT så springer det plötsligt ner i ENDAST ÅTTIO ÖRE PER STYCK!
Ett sånt erbjudande kan du väl ändå inte säga nej till?
Ta chansen och gör ditt liv till vad du vill att det ska vara.
För en smärre kostnad kan jag skicka ett smakprov på vad de kan innehålla.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)