Vatten och knäckebröd

I skolan så har vi i dag nåt som kallas egenstudier. Den dagen ska vi, precis som namnet avslöjar, fylla med studier.
Det finns LIA(Lärande I Arbete)-praktik som ska ordnas och som dessutom ska vara klart nästa vecka. Logistik som ska läsas inför provet på tisdag.
Material som ska gås igenom med flödesanalyser, visioner, förbättringsplaner och gud vet vad som också ska vara klart på tisdag. Banken har hört av sig angående mitt bolån. Folksam har skickat brev(fick 3 st. idag) om att det fattades pengar förra månaden på mitt konto så de drar dubbelt den här gången. (Det skulle de kunna säga i ett brev men totalt har det nog blivit 5 brev om samma sak. Papperslösa kontoret ni vet.) Kylskåpet var tomt i morse(vart tog allt vägen? Har misstänkt länge att det finns tomtar här som plockar åt sig matrester och slänger damm och prylar överallt.) Fick bli knäckebröd med ost och vatten till det. Måste handla. Bilen har en trasig toppackning och laddboxen är kass. Borde åtgärdas ganska snart. Skulle vara trevligt att börja söka jobb inför skolavslutningen i mitten av december.

Men...

Solen skiner.
Det är fredag.
CSN har kommit.
Need I say more?


"Tomten är full som ett as, Ja, det var ett rejält kalas!"
Cornelis.

Kropp 1.1

Som den minnesgode läsaren kanske kommer ihåg så började jag att bevista ett närliggande gym för att försöka få den gamla kroppen att inte helt lägga ner. Hade överhuvudtaget inte någon som helst erfarenhet av att träna regelbundet så det här var helt nytt för mig.
Min gode vän och pådrivare (här vill Firefox inte veta av pådrivare utan har som förslag bland annat slavdrivare, oxdrivare och dagdrivare, 2maz kan välja själv vad som stämmer in på hans personlighet) var, som vanligt, 2maz. Han hävdade att det här var nåt jag inte kunde säga nej till och att det var världens chans att få till en förändring i livet. Med såna argument ringande i öronen kunde det inte bli nåt annat än ett medlemskap.

Som jag påpekade förut var min tidigare träningdos lika med noll och min kondition sträckte sig till att orka bära två dubbeldaim fram till kassan på det lokala snabbköpet. På sin höjd kunde det bli en dricka också men sen var det stopp. Bara att gå i en trappa medförde ofta ett flåsande som inte direkt var till min fördel. Första gången jag provade löparbandet orkade jag springa max 30 sekunder åt gången.

Ytterligare inlägg som behandlar den första fasen i träningen visade att mitt första mål var att orka 2 km på 15 minuter vilket jag nådde för ca. 2 veckor sen.
I måndags sprang jag 10 minuter utan vila och i dag blev det 15 minuter utan vila och det här samtidigt som styrketräningsdelen ökar för varje träningspass.

Det här låter naturligtvis som en skrytsam egocentrisk monolog (fast vilken blogg är inte det?) men jag vill bara visa att det är aldrig för sent att göra nåt åt sin kropp/ sitt liv.
Troligen så vill väl 2maz ha kred för det här och det kan han väl få. Känner mig givmild i kväll trots att bilen har gått sönder och missade därför öppettiden på mataffären. Får bli vatten och knäckebröd i morgon. Men det kan jag inte göra nåt åt så då är det ingen idé att lägga energi på det.

Jesus loves you, but I'm his favorite.

My plans for the future.

I plan to live forever.

So far, so good.

Bara ett litet inlägg...

Sagt på tv-sporten "Wissman går för medalj i Osaka".

De som inte är sportanalfabeter känner kanske till lintotten Johan Wissman som är en av Sveriges större stjärnor inom friidrott. Han springer 200 meter och gör det gissningsvis så fort han kan.
Med andra ord så GÅR han förmodligen inte mot medalj.

Ville bara säga det.

(Av mina vänner så är det kanske 95% som överhuvudtaget inte vet vem denna man är.)

Egentligen så är inlägget onödigt eftersom tv-sporten inte är direkt kända för att vara varken språkbegåvningar eller särskilt sakliga.

Filmdag

Söndag.
Efter att ha slängt in en tvätt och grejat lite på morgonen visade det sig att dagen blev en filmdag.

Första filmen var The Last Legion
Handlar om den siste blodsarvingen från Julius Ceasar, Romulus Augustus. Om en flykt tillsammans med Aurelius (Colin Firth "Bridget Jones Dagbok", "Engelske Patienten")till England och för att leta reda på den sista legionen som fortfarande är kvar av det romerska imperiet. Till sin hjälp har de prästen/magikern/druiden Ambrosius (Ben Kingsley "Lucky Number Slevin", "Rules of Engagement") och saraseen Mira (Aishwayra Rai).
Episk historia som har det mesta som den här sortens film bör ha. Storslagna krigsscener, mystik, svärdsdueller, romans och faktiskt även en tvist som man inte kan förutse.
Sevärd!

Film nummer två: Blades of Glory
Komedi med bla. Will Ferrel ("Starsky & Hutch","Wedding Crasher") om två amerikanska och konkurrerande manliga konståkningsstjärnor. Efter ett bråk under en prissermoni avstängs de både åkarna på livstid. Till slut dyker det dock upp ett sätt att ta sig runt avstängningen. De åker pardans , med varandra!
Rolig med några one-liners som tex. "That's 97% adrenaline and 3% bullshit!"
I en biroll finns bla. Luke Wilson ("Idiocrazy, "My Super-ex Gilrfriend","Charlies Änglar 1/2","Legally Blond 1/2") som en handledare för en grupp anonyma sexmissbrukare.
Håller kanske inte riktigt hela tiden men sevärd ändå.

Och så till sist den senaste Beckfilmen: Den Svaga Länken
Nummer 22 i raden av Beck-filmer. Den här gången börjar det med att en ung kvinna hittas våldtagen och mördad. Hon hittas av sina föräldrar och i närheten finns en man som har vistats i området flera gånger.
Har man sett några av de tidigare Beck.filmerna så känner man igen alla skådespelare. Ingenting nytt och inget borttaget. man vet vad man får när man ser de här filmerna.
Nån direkt spänning infinner sig inte utan blir som vanligt lite pusseldeckare över det hela.
Se den gärna men förvänta er inga överraskningar.

Under veckan ska jag försöka att se bla. "The Number 23" och "Zodiac".

Ha en bra filmvecka!

...

Ibland vill jag.

Ibland kan jag.

Va synd att det sällan sammanträffar.

...

DOM

En av mina stöttestenar i livet är att ibland leka ordpolis.
För att stjäla 2maz kommande bloggning så kommer språket allt mer att bli en klassfråga. Han kommer säkert att vidarutveckla det där till absurdum så jag släpper ämnet och leker polis ett tag.

Under mitt liv på nätet bland diverse forum så har det dykt upp ett fenomen som jag blir allmänt irriterad på. Visst, jag brukar säga att "Lägg inte ner energi på sånt du ändå inte kan förändra." men i det här fallet kan jag inte låta bli. Droppen har fått koppen att rinna över. När droppen kom vet jag inte men nu är det helt enkelt för mycket.

I skolan lär man sig (i alla fall på min stenålderstid) att dom är talspråk och att det skrivet heter de eller dem. I sin iver att försöka skriva korrekt använder fler och fler ordet dem i direkt "översättning" av talspråket dom.

Nu är ju så inte fallet.

"Jag ser dom."
"Jag ser dem."

Helt korrekt.

"Dom kom hit i går kväll."
"Dem kom hit i går kväll."
NÄ!
"DE kom hit i går kväll." är rätt skrivet.

Det kan väl inte vara så svårt att förstå?
Nu kan jag i ärlighetens namn inte de svenska språkreglerna men de och dem kan jag banne mig se skillnaden på.
Kan ni inte göra skillnad på de och dem så använd DOM!

Nu lägger jag av mig min polismössa och återgår till att vara den trevlige, snälle och som alltid ödmjuke kille jag är.

Live long and prosper!

Bristvara: Kompetens

Wikipedia:
Kompetens: Begreppet kompetens bygger på 3 hörnstenar: Kunskap, Vilja och Förmåga. Alla dessa 3 parametrar måste vara uppfyllda för att du skall anses vara kompetent. Det innebär att om du har förmågan och kunskapen men saknar viljan att utföra arbetet då är du inte kompetent för uppgiften

Kompetens är viktigt och det gäller att rätt person har rätt kompetens. Vem skulle vilja åka med en bil om den inte är gjord av kompetent personal? Flyga ett flygplan? Hoppa bungeejump?

Ett område där man gärna vill se en rejäl dos av kompetens är försvarsmakten. Att ge sig ut i krig utan rätt utrustning, strategi och planering borde vara uteslutet.
När något går fel i krig så går det ofta rejält fel. Det är ju inte direkt så att om stridsvagnen går sönder stannar man bara vid närmaste bensinmack och köper reservdelar.
Men hur är det med kompetensen vid vår försvarsmakt?



Svenska soldater befinner sig just nu i Afganistan och ingår i ISAF(International Security Assistance Force )(ISAF) som är en internationell fredsbevarande styrka i Kabul.
De har varit utsatta för bombanfall, beskjutning och andra krigsrelaterade händelser.

Döm om min förvåning när jag läser på svt's text-tv att skyddsvästarna som de svenska soldaterna är utrustade med har fel färg. I stället för de sandbruna västarna som smälter in i omgivningen har våra svenskar gröna västar. Detta gör att de uppmärksammas betydligt mer än tex. tyska och amerikanska soldater.

Som vän av ordning så antar man att någon då har kikat på problemet för att senare lösa det. Inte ska väl soldaterna behöva vara måltavlor där ute i sitt jobb att bevara världsfreden?

Jorå, vårt stolta förvar (som kostar x antal miljarder per år) ska lösa det hela. Enda problemet tycktes vara att västarna kunde inte leveras förrän 2009!
Som en fd. företagare och i allmänhet problemlösare, tänker jag att "Vart ligger problemet?"
Finns det inte en enda kompetent person som kan lösa detta i Förvaret?
Vart i hela friden går våra pengar?
Ska vi inte kunna skicka i väg soldater med rätt utrustning till ett krigsområde?

Tur att denna inkompetens inte finns överallt i vårt samhälle..

Eller?

Touched by an angel from Hell

I dag var Arvika målet för en tilldragelse som vissa nog hade velat vara utan medan andra säkert tyckte att det är roligt att nåt händer i denna lite sömniga del av Sverige.
En högt uppsatt person i en större internationell motorcykelorganisation med rötter i det stora landet i väst, väster om Norge, hade omkommit under en resa i vårt västliga grannland. I dag var så begravningen här i Arvika eftersom mannen i fråga hade sina rötter i närheten.
Själv så hade jag ingen aning om att det skulle ske i dag men ett starkt och mullrande ljud fick mig snabbt på andra tankar. En kortege från Karlstad anlände strax efter nio på förmiddagen.
Runt 300 amerikanskbyggda motorcyklar gled in i Glafsfjordens pärla.
Naturligtvis rör det sig om en maktdemonstration samtidigt som man vill visa sin respekt för familjen som var drabbad. Besökare från alla våra grannländer var här tillsammans med bla.amerikanare från moderorganisationen over-there.

Som både motor och fotointresserad (och nyfiken i största allmänhet) tog jag kameran och begav mig fotledes ut till kyrkan där det hela skulle vara. Tidningar och tv-folk var samlade tillsammans med ett hundratal andra nyfikna medborgare.

Efter att ha tagit några kort på folk och motorcyklar (här vägrar förövrigt datorn att ändra typsnitt så att det blir lika i hela texten) begav jag mig in på kyrkogården som var full med åskådare. Trycker av några kort på de som står framför kyrkan. Befinner mig ca.femtio meter från själv kyrkan då två skinnvästbeklädda personer stegar fram mot mig. Tar ett steg åt sidan så att de ska komma förbi när de till min förvåning stannar och stirrar misstänksamt på mig.
"Har inte jag pratat med dig tidigare?" frågar den ene.
"Näe, inte vad jag vet." svarar jag nyfiket.
"Vem jobbar du åt? Någon tidning?" frågar den samme.
"Näe, jag är här privat." svarar jag något mindre nyfiken.
"Jaha, då är det okej." svarar denne mustachprydde man.
"Det är så att vi vill inte ha någon press eller media med här vid kyrkan."förklarar han som talat hela tiden. Den andre, skallige och yngre kollegan till den talförde, säger inget utan stirrar mest på mig.
"Näe, det kan jag förstå." säger jag med något ostabil röst. Dessa två läderklädda medlemmar är något större än jag och har händer i dasslocks-storlek.
"Det brukar bli skriverier och annat när de är i närheten och bilderna som tas manipuleras så mycket så vi vill inte ha dem här just nu." bredde mannen ut sig.
"Jo, så är det nog."höll jag med.
"Men det är ok!" sa den samme som hela tiden hållit konversationen igång och klappar mig stadigt på axeln och går därifrån med sin skallige vapendragare.
Något fundersam och förvirrad tar jag några fler kort och går sen ner till parkeringen.

Det märkligaste med det hela var att när han klappade mig på axeln och sa att allt var ok, infann sig en trygghet som jag blev väldigt förvånad över. Kände mig inte hotad eller utpekad innan men efteråt så var bara känslan av att han var trevlig kvar.

Och trevlig är inte ett ord man hör så ofta i samma mening som dessa personer. Väljer man att gå in i en sån här organisation, väljer man samtidigt att stå för allt som den står för. Här skulle man säkert kunna debattera vara eller icke vara osv. men jag slutar här och går och lägger mig och sover istället.

/Over and out.

Ternheim

Ladies and gentlemens...
I give you the one and only, Anna Ternheim.