Kö-fan

Det är inte mycket här i livet som jag ogillar så mycket som köer. Ja, alltså bortsett från orättvisor, krig, hopplöshet, blöta strumpor, otrohet och en massa andra saker som man naturligtvis inte gillar.

Men köer är en sorts vardags-omöjlighets-anfäktar-anamma-att-det-ska-vara-så-svårt-att-ta-rätt-kö-irritation. Man väljer alltid den långsammaste.

För några år sen insåg jag att om man nu inte vill stå i den kö som tar längst tid gäller det att byta målbild.

"Hur menar du nu?"

Jo, att om målet med att stå i kö är att det ska ta så kort tid som möjligt blir man oftast eller i varje fall hälften av gångerna missnöjd.

Men skulle man nu byta målbild så att målet med att stå i kö är ett helt annat, kan man få möjligheten att stå i rätt kö att öka.

Säg tex. att målet för dagen är att stå i den kön som har den snyggaste kassören / kassörskan. Då är det ju bara att kolla in vilken som sitter i respektive kassa och sen ställa sig i just den kö som går till den snyggaste kassören / kassörskan. Helt plötsligt har möjligheten att stå i rätt kö ökat mångfalt.

Men ändå finns det en viss osäkerhetsfaktor som gör att det fortfarande finns en spänning i det hela. De byter trots allt personal i bland och vill det sig illa byter de precis innan du kommer fram. Men inget är 100% säkert i livet, man kan bara öka sina chanser så gott det går.

Men nu har forskning visat att det finns uträkningar och mätningar på hur man väljer den snabbaste kön. Om man nu fortfarande vill ta den snabbaste.

Det hela handlar inte bara om hur många som står i kön utan hur även antalet ködeltagare i kombination med hur många varor de har i sina korgar eller vagnar.

Amerikanske matteläraren Dan Meyers har räknat ut att varje person förlänger kön i snitt 48 sekunder. Varje vara som finns i kön förlänger kötiden 2,8 sekunder.

Så, ett räkneexempel.

Kö nr.1
8 personer där varje person har varsin korg med 12 varor.

Kö nr.2
5 personer där varje person har en vagn med 28 varor.

Vilken kö går fortast?

Inte det vill sig...

Näe, just det...

Jag kommer på tankar och idéer men de försvinner som ett höstlöv i storm. De dyker upp under en kort sekund men falnar igen. Ibland kan det faktiskt vara så att de kommer tillbaka men de vill aldrig riktigt visa sig när det finns stund för eftertanke och tillgång till papper och penna.

Visst, jag har försökt med sådana tillhyggen vid sängen, i bilen och på matbordet men då infinner de sig inte. De lurar runt hörnet de små jäklarna.

"Mig ska du inte få fast"

"Du ser oss tillräckligt för att bli nyfiken men inte mer"

Har till och med använt diktafon i bilen och på promenader men när jag väl får upp den och har tryckt på "REC" är tanken som bortsopad. Det blir mest ett stort "Öhhhh....eh... om man tar...eh...fan.." Det är som att fånga en såpbubbla. Vinddraget från händerna för den framåt och åt sidan bort från de hungriga handflatorna men när man väl lyckas fånga den spricker den som ett troll i solljus. Borta och så finns den inte mer.

Vad har du för redskap för att fånga dina funderingar, ljusglimtar och exploderande insikter?