Näe, just det...
Jag kommer på tankar och idéer men de försvinner som ett höstlöv i storm. De dyker upp under en kort sekund men falnar igen. Ibland kan det faktiskt vara så att de kommer tillbaka men de vill aldrig riktigt visa sig när det finns stund för eftertanke och tillgång till papper och penna.
Visst, jag har försökt med sådana tillhyggen vid sängen, i bilen och på matbordet men då infinner de sig inte. De lurar runt hörnet de små jäklarna.
"Mig ska du inte få fast"
"Du ser oss tillräckligt för att bli nyfiken men inte mer"
Har till och med använt diktafon i bilen och på promenader men när jag väl får upp den och har tryckt på "REC" är tanken som bortsopad. Det blir mest ett stort "Öhhhh....eh... om man tar...eh...fan.." Det är som att fånga en såpbubbla. Vinddraget från händerna för den framåt och åt sidan bort från de hungriga handflatorna men när man väl lyckas fånga den spricker den som ett troll i solljus. Borta och så finns den inte mer.
Vad har du för redskap för att fånga dina funderingar, ljusglimtar och exploderande insikter?
3 kommentarer:
Förstår dig precis och känner igen det. Du skriver vackert och målande om ett vanligt fenomen.
Jag har kanske inte tankar så svårfångade som dina, eller idéer som så retsamt försvinner kring hörnet innan jag fått fast dem. Men när de väl dyker upp, är det papper och penna, mobilens anteckningar eller att bara kasta sig in på datorn som gäller. Kanske kan också livsstilen vara avgörande, ibland när det snurrar för fort hinner jag inte ifatt mina uppslag, men när jag är i balans, så infinner sig inspirationen oftare, ja ibland nästan på beställning.
Kul att se att du är tillbaka :)
Kram M
Håller med om att livsstilen har sitt finger med i spelet. Vid stress uppfattar man inte ens tankarna utan de springer alldeles för fort förbi. Är man mer i balans han man möjlighet att stanna upp och ta in dem och gå vidare.
Tack! =)
Jag har funderat på diktafon. Har lite samma problem nämligen, att de bra idéerna jag kommer på i slutändan av dagen för t ex jobbet, försvinner i samband med att det är dags att gå hem.
Bloggen också såklart. Ofta bloggar jag inte när jag inte har full sula i livet för övrigt. Kanske är det som är hemligheten: Ha alltid att göra.
Skicka en kommentar