fredag 20 juli 2007

Mailmoment 22

Spray har så slutligen bestämt sig för att jag ska banne mig inte kunna kontakta min omvärld genom deras mail. Har nu suttit och försökt att skicka mail utan att lyckas en bra stund. Har använt ett andra mailkonto på ett annat ställe och mailen till Spray varken tas emot eller skickas.

Började ana oråd för ett par dar sen när det helt plötsligt var tomt i min inbox. Den brukar annars vara fylld med diverse erbjudanden om fantastiska saker som jag inte kan leva utan. Nu var den plötsligt tom. Första tanken var att de kanske slutligen hade tagit nån storspammare (Firefox föreslår förövrigt tortyrkammare i stället för storspammare, bara en sån sak) men så verkar fallet inte vara.

Största irritationen är att jag ska logga in på en sida som jag inte har varit inne på sen länge för att byta mailadress till nåt annat än Spray. Har därför glömt bort mitt lösenord. Mmm, det var ju enkelt. "Skriv in vilken mailadress du är inloggad på." Gjorde detta och inser sen att det kommer ju inget mail till den adressen.
Jag måste alltså uppge en mailadress som inte fungerar för att kunna ändra den till nån annan. För övrigt kan jag tillägga (innan Tomas kommer med några mer eller mindre välmenande förslag) att sidan är Genline.

Man kan bli trött för mindre.

torsdag 19 juli 2007

Mål

Skulle skriva nåt om mål men skallen blev tom. Vad hände? Gick det en säkring? Det var väl åldern som tog ut sin rätt, igen.

Men mål är viktigt. Hur ska man annars kunna dra åt nåt håll om man inte vet vart man ska? När min nära vän 2maz hade tjatat tillräckligt länge om min ..eh..vi kan kalla det rondör, fick jag sätta upp ett mål. Tjock är jag inte och inte fet heller men efter snart ett års studier har det infunnit sig en viss...rondör.
Efter att ha införskaffat ett årskort på en lokal gymhall skred jag så till verket. Det tog 15 minuter på löpbandet för att inse att konditionen aldrig har varit bättre. Nu har jag i och för sig aldrig haft nån kondis så mätetalet faller på sin självklarhet. Lägre än noll kan man inte komma. Alltså, bättre kondition som jag har nu har jag aldrig haft.

Första målet var att under de första 15 minuterna klara 2 km på det förhatliga löpbandet. I måndags (efter ett par veckor) gick det precis och i går, onsdag, hann jag 2,03km. Jag hade nåt ett mål! Nästa löpmål kommer att vara 2,5km på 15 minuter.
Ett längre mål som jag inte alls vet om jag klarar eftersom det har en tidsgräns, är att gå ner de 8 kilo som jag har gått upp sen skolstarten och det innan nyår.
I ett försök att jaga några av de 8000 grammen har jag klippt av mig håret. Nja, kanske inte just därför men ändå.

Vilka mål har ni nåt nyligen och vilka har ni kvar?

(För övrigt vill jag bara påpeka att Paul Kariya har gått till bottenlaget St.Louis. Jag sörjer...)

onsdag 18 juli 2007

Tyskt

Man vill ju gärna lära sina barn ett och annat om livet.Komma med idéer, förslag och ibland t.o.m. komma med förslag om vad som är BRA musik. Men så kommer det stunder då barnen kan lära sin gamla farsa ett och annat.
Fick ett MSN-mess från min dotter där hon undrade om jag visste vilka Tokio Hotel var. Hade hört nåt om att det var en musikgrupp men det var allt. Så fick jag en youtubelänk... Det är bara att erkänna, oavsett deras ålder, utseende och språk, jag gillar dom!

måndag 16 juli 2007

Washlet!

För er som trodde att bakmaskinen, hemmagymmet, takfläkten och den trådlösa väderstationen var frukten av miljoner års evolution kommer här en produkt som får dessa maskiner att likna rena rama stenåldern. Du trodde att du hade sett allt!

Se och förvånas över WASHLET.

Ett måste för den medvetna människan.
Och som damen som har hand om frågesidan längst till höger säger: "YOU NEED THIS!"

söndag 15 juli 2007

Alma Löv. Va, vem?

Östra Ämtervik.
Nä, det är väl inget ortsnamn som väcker nåt större intresse eller orsakar några höjda ögonbryn om man bara bräker ut det till någon som råkar vara i närheten. Möjligen får man några oförstående blickar och personen i fråga skyndar snabbt iväg för att inte behöva befatta sig med nån som står och pratar för sig själv.
I dag, dagen efter att vi firade en snart blivande 40-åring(mer om det en annan dag när bilderna kommer), tog jag mig en sväng till denna plats som förutom en konsumbutik, ett församlingshem och en hållplats dessutom har ett konstmuseum.

The Alma Löv Museum

Hade tänkt att besöka det länge men Östra Ämtervik ligger inte direkt längst någon större genomfarstled så när jag ändå var i Sunne tog jag mig omaket att ta en sväng dit. Turen var inte planerad men får man en ingivelse kan man ju för en gång skull följa den. Efter att ha missat infarten (ligger strax efter ett krön) och varit tvungen att ta en extra sväng i det fina vädret(jo, faktiskt) kom jag så fram till museet. Ska ni åka dit nångång så kom gärna från Sunne-hållet för söder ifrån är avfarten inte märkt. (!) Väl framme möts man av ett böljande landskap och massor med blommor, träd och buskar. Entren är 40 kronor som man lägger i ett par stövlar inne i själva huset som till hälften är cafe/verkstad/atelje och privat boningshus. Vart man sen tar vägen kan vara lite klurigt eftersom det inte är uppmärkt vart man ska, men det är bara att följa alla andra flanörer. Efter att ha varit i ett par drivhus med blommor och skulpturer gick sen stegen mot en liten dunge som var fylld med märkliga hus. Till en början verkade husen var konstiga men efter ett tag inser man att det är ingenting mot vad som finns inuti. Installationer, tavlor, budskap, film m.m. i en omfattning som jag aldrig blev klok på. Såg jag allt? Vad är det där? Kan man gå här? Ska jag öppna den dörren? Trycka på knappen eller inte? Varför står det stopp på en knapp som startar allt? Vaddå spela pingis om det inte står ett pingisbord här? Rörde den där saken verkligen på sig? DVD-film i en Volvo PV?
F
rågorna hopade sig allt mer ju längre in bland träden man tog sig. Den som tror sig få se nationalromantiska tavlor med böljande landskap och djur i natur i det här museet finner verkligen inte sitt lysmäte här. Det här är nutidskonst och ingen har sagt eller skrivit nånstans att det ska vara lätt att ta åt sig. Kanske blir det lite för udda och märkligt ibland. Helt enkelt för mycket på en gång.
Men visst, efteråt har man massor med frågor,tankar, upplevelser men när hade man det efter ett besök på ett galleri eller utställning senast?

Den extra åkvägen (oavsett vart du ska eller kommer ifrån så är det en omväg) och inträdet på 40 kr är petitesser när det gäller The Alma Löv Museum. Åk dit och få dig en egen uppfattning om vad det är för märkligheter som göms i den värmländska skogen. Det känns som om man kommer till den där skogen som de visar i reklamen om nåt källvatten, kan det vara Loka tro?
Här finns inga genvägar till svaren!
Åk dit!! Vart kan man annars finna en liten klocka som ger lycka?

måndag 9 juli 2007

Är det tanken som räknas?

Det finns ett gammalt talesätt som lyder: "Det är ju tanken som räknas!"
Det här brukar tex. uppkomma när man ger bort nånting i present och man har lite dåligt samvete över att man inte har köpt en större eller dyrare pryl. Ja, om man nu överhuvudtaget har köpt nånting alls utan kanske bara kommer med ett grattis-kort. "Ja, men det är ju tanken som räknas" och så skrattar man lite fånigt och ler och hoppas att mottagaren skall se det roliga i det hela.

Ett annat exempel är när det dyker upp ytterligare en insamling till Jordens / Sveriges - barn / djur / klimat (välj själv) och man ombeds ringa in för att på så vis skänka en krona eller två till det för tillfället allra mest övertungande behovet. Där har man oftast ett flertal sätt att skänka pengar och summorna kan ligga från 10 kr och upp till all oändlighet. Många ringer då samtalet som ger behovet i fråga 10 kr för "Ja, det är ju tanken som räknas i alla fall".

Troligen finns det fler olika exempel på det här fenomenet.
Det som dock är väsentligt är att mottagaren i båda fallet säkerligen skulle uppskatta handling framför tanke.

En undersökning gick ut på att ett antal personer ( i det här fallet var de juridikstuderande i USA om nu det har nåt med saken att göra) skulle svara på två frågor om hur de skulle handla i två specifika situationer. Ni kan ju fundera på den första till att börja med.

"Du står på en perrong och ett tåg kommer in på stationen. Framför tåget, på rälsen, står det fem personer som är på väg att bli överkörda av tåget. Bredvid dig har du en spak som kan få tåget att byta till ett annat spår och därmed rädda de fem personerna. Problemet är att på det spåret står en person som då kommer att dö. Hur gör du, drar du i spaken?"

Resultatet var slående. De flesta svarade att de drog i spaken och räddade således fem personer.
Individer kan offras för flertalets bästa. Bättre att en dör än fem. Nästa fråga är snarlik med en viss varians.

"
Du står på en perrong och ett tåg kommer in på stationen. Framför tåget, på rälsen, står det fem personer som är på väg att bli överkörda av tåget. Bredvid dig står en person och om du knuffar ner henne/honom på rälsen stannar tåget och därmed räddar du de fem personerna. Knuffar du ner en person för att rädda fem?"

Här uppstod det en splittring i svaren. Skillnaden var att i det senare exemplet gjorde man en handling som direkt orsakade en persons död. I det första exemplet blev det indirekt en person som dog. Resultatet av de två exemplena är ju samma, en dör och fem överlever men vägen dit är olika.

Alltså är det inte resultatet/tanken som är viktigt för människan utan själva handlingen i sig.

Här återkommer vi till att tanken i sig är inte viktig utan handlingen.
Hur mycket bryr sig fattiga barn i Afrika om att du tänkte ge 500 kronor men bara gav 100 för det är ju tanken som räknas.

Så, nästa gång du inte gör något fullt ut för att det är ju trots allt tanken som räknas, tänk en gång till. Du kanske kan göra lite till.

söndag 8 juli 2007

Låt bli mina prylar!

Då har det hänt igen. Någon tycks gilla att krossa bakre sidorutan på höger sida på bilen.
En och en halv månad sen hände det förra gången.
Vad är det med folk?
Varför har man ingen respekt för andras prylar?
Inget är rört i bilen, låset var fortfarande på men rutan var krossad.
När man, som jag gör, lever på studielån är det här ingen rolig bekantskap.
Det som i minnet kunde ha varit en trevlig helg överlag slutar helt i moll.
Även om det var kul (trots en enveten hicka) i Åmål med goda vänner känns det nu bara trist.

LÅT BLI MINA GREJER!

Hade egenligen tänkt skriva om snällhet och om männsikan i grunden är god men det faller på nåt vis. Lovar dock att återkomma i ämnet snällhet när irritationen har lagt sig och rutan är insatt och betald.