Ny ansökan inne.

Då var det dags för en ny ansökan.
Den här gången gick den inte så långt som några av de förra har gjort. Höll mig tom. inom länsgränsen! Produktionstekniker sökes nämligen i Karlstad av ett konsultbolag. Eftersom jag ännu inte vet hur det blir med det nya företagandet måste jag ta tag i saker och ting själv. (Låter nästan lite nyreligiöst).

För tillfället ligger alltså 4 ansökningar ute och ingen har skickat nåt "Tack för visat intresse men..."! Det här gör att jag i dagsläget inte har fått kalla handen av ett enda företag. Bara en sån sak. Det är ju självklart att alla vill ha mig. Varför skulle de INTE vilja ha mig?

Noggrann, arbetsvillig, strukturerad och kunnig inom många områden som rör produktionsteknik och logistik. Ett måste för varje driftsledare och företagschef.

Take me, here I am!

Hm..får nog ta och sluta med att dricka Red Bull....

En tanke

Ge mig en tanke vid nio-tiden i morgon bitti(28/11), då jag har MBL-förhandlingar med min chef som vill kicka mig.

Min Materialistiska önskelista

Snart stundar det rödaktiga och glittrande tidender.

The season for joy and feelings that brings peace to the world!

Ja, i den bästa av världar skulle det bli fred på jorden och lägre skatt på godis men nu är ju världen i grunden uppbyggd på maktbegär, egoism och Coca Cola. De så traditionsenliga fina tomtarna med Ho-Ho-Ho skratt, klarröda dräkter och stora vita skägg är som ni nog redan vet en reklamfigur från ovan nämnda läskedryckstillverkare som ska skapa fler läskeblaskdrickande små barn. I sanning ska väl även nämnas att det finns andra lika bra och lika miljöförstörande och rättviseförnekande imperium som CC så de är inte ensamma i sitt verk.

Näe, nu hamnade jag i fel fil. Eller som Galenskaparna så fint sade "Jag har fått mjölksyra i benen för jag cyklar i fel fil".

Nog om detta och åter till själva listan med stort L. Som ni säkert förstår så är den här listan bara den första i en rad(?) av listor. Annars hade den bara hetat Önskelistan eller nåt annat banalt. Den här listan innehåller de rent ytliga och materialistiska sakerna som jag "behöver". Tio ting som endast har det gemensamt att de sätter mitt prylgalna sinne i brand. Ja, förutom att de behöver ström, en nog så viktigt aspekt när vi snackar prylar.

1. Bilstereo med USB-ingång.
Bara att plugga in mp3-spelaren. Hundratals låtar utan att behöva byta skiva och ändå kunna ignorera möjligheten genom att lyssna på P1.

2. 42" Flatscreen" TV.
Varför ha 32" när man kan ha 42"? Och fet-tv tar ju SÅÅÅ stor plats. Jag vill kunna se House i gigantisk storlek när han förolämpar små barn och andra husdjur.

3. Uppgradering av datorn.
Nytt moderkort, 6000+ AMD och 2G minne tack. Äh, kan ta 500G SATA och 8600GT 512MB när jag ändå håller på. Mina Excelark ska gå fort som f**n.

4. Canon 40D med några roliga objektiv.
Varför inte en 5D? Även mina önskelistor har ett visst mån av verklighetsförankring även om det inte märks så bra. Men framför allt för att kunna dissa Nikon ännu mer.

5. Kyl / frys-skåp.
Mitt gamla ekipage är energikrävande och fult. Tänk att få en frys med hyllor eller lådor i! Just det, fler tomma hyllor...

6. DVD som tar xvid, mpeg4 och har USB-ingång.
För att kunna låta bli att se dåliga filmer direkt från USB'n, bara för att.

7. Programpaket innehållande CS3 Suite, XP, OFFICE 2007.
Original då förstås....

8. Mobil med Outlook-synk, 5mp kamera, kontantkort, GPS
Ingen ringer ändå men nu skulle man vara redo och dessutom veta var man är när ingen ringer.

9. 220V uttag vid min bil.
Så att jag ska kunna använda min motor / kupevärmare. Börjar bli kallt nu. Hellre frysa 10 minuter i bilen är att gå sig varm i 15.

10. Hemmabio.
Så den jäkla grannen ska få höra hur hans bashögtalare låter hela dagarna.

Nu börjar det komma upp fler önskemål ju mer jag tänker på det. Listan är därför inte allenarådande men kunde Cocacola-tomten fixa fram nåt av dessa önskemål skulle jag bli glad.

Fred på jorden och läskeblask till alla!

Veckan

.
Vaknade i dag (söndag) med en känsla som det var längesen jag kände senast.

Utvilad.

Har under två nätter sovit åtta till nio timmar utan att ha vaknat trettioelva gånger. Mitt problem med att inte kunna sova en hel natt har kommit och gått i flera år. Nätterna hänger ju onekligen ihop med vad som händer under dagarna och är livet stressigt / omvälvande / stökigt / rörigt m.m. orkar inte kroppen reda ut händelserna utan ägnar då nätterna åt att dokumentera och sortera begreppen som har uppstått under dagen.

Men så under två nätter (och på en helg dessutom, utan störande grannar!) har sömnen kommit tillbaka. Tänk om man kunde vakna VARJE morgon med en känsla av "jävlar-anamma nu är jag utsövd".

Så...

Vad kan man då hitta på en gråmulen dag som denna?
Jo, det ska skrivas CV, sorteras bilder, testa den nya blixten till kameran, lagas mat (Ugnstekt falukorv med..öh..nåt) osv... I bakgrunden står tv:n just nu och visar herrarnas stafett i skidor. (Nä, 2maz inte utförs utan slättförs, vilken film är det?)

Rubriken var ju då "Veckan" villket antyder på att inlägget ska röra veckan som har gått. Det har varit en veritabel berg och dalbana, om man säger så.

Måndag
Projektgruppen får via telefon en utskällning som av hin själv. En veritabel tornado av svordomar och hot om stämning för att vi har nämnt två specifika bolag när vi ordnade med ett leverantörsavtal som skulle gälla en hel koncern. Vi hade fått klartecken från en av delägarna och antog att allt var ok. Det tyckte då inte en annan av delägarna. Det hela hade kunnat klarats upp genom ett telefonsamtal till gruppen där han då kunnat förklara situationen och vi hade gjort de ändringarna som han hade föreslagit. I stället lägger denne person all sin energi på att ringa ett antal gånger och skicka hotfulla mail. Man kan ju undra vad som triggar en sån person.

På kvällen får jag ett telefonsamtal från min arbetsgivare (jag är studieledig) där han förklarar att det är kallat till MBL-förhandlingar eftersom han vill sparka mig.

Tisdag
Får ett "Dear John"-mail. Inte alls kul eftersom jag kände att jag var intresserad men så var tydligen inte hon.

Onsdag
Presentation av vårt projekt på företaget där vi har varit i tio veckor. Rent tekniskt inget att klanka ner på men känslan vi fick var att den kändes platt och blek. Efter att ha pratat med vår handledare på skolan som var med och lyssnade fick vi besked om att även han tyckte att den kändes matt. Bara att jobba vidare på nästa presentation som ska köras om två veckor.

Så här långt in i veckan kändes det inget bra. Motgräs, skulle man kunna säga.


Torsdag
Besök i Säffle där en tävling i karaoke anordnades. Nu är jag ingen större fan av karaoke men i goda vänners lag kan allt hända. Dessutom så var det ju tävling och då får man offra sig. Hur tävlar man då i karaoke? Jo, man får ett par hörlurar där musiken hörs men de som lyssnar hör alltså endast och inget annat än de verbala pinsamheterna som yppas från ens läppar. Det egna laget ska då gissa vilka alster man försöker att härma och får således poäng om man hinner gissa rätt innan refrängen. Mitt lag fick stryk men roligt var det. Hemma vid halv ett tiden på morgonen.

Fredag
Tillbringade förmiddagen på Arvika Näringslivs Center med att börja på en ny presentation och dessutom finsnickra på rapporten som ska in efter praktiken. Ligger i dagsläget på ungefär 23 sidor plus bilagor. Kvällen tillbringades hemma hos Hans där han fick rejält med stryk i golf. Första rundan vanns med ett hål (matchspel) och andra med hela två hål! Hans, du är välkommen att kalla till revansch när helst du har tid och möjlighet.

Lördag.
Låg i soffan nästan hela dagen, bortsett från en promenad i centrum för att kika i skyltfönster och se lite folk. Såg på "I now pronounce you Chuck and Larry". En okej komedi med typiska amerikanska inslag även om den är vågad för att vara Hollywood-producerad. I huvudrollerna var det Adam Sandler och Kevin James (Hitch, King of Queens) med många trevliga birollsinnehavare som tex. Steve Buscemi, Jessica Biel och Dan Aykroyd. Den har sina poänger även om skrattkvoten hade kunnat vara högre. Det förväntade amerikaniserade slutet kom naturligtvis. Nån måtta på ovanligheterna får det vara. Senare på lördagskvällen såg jag för andra gången "The Last Legion".

Söndag
Ja då var cirkeln sluten och nu blir det till att finslipa CV:n som ska in pronto. Hoppas att ni har haft en bra vecka och att allt är väl med er. Vilka ni nu är som läser det här.

Enligt Bolggtoppen har det varit 65 unika besökare sista veckan och jämför jag med min bekantskapskrets så är det många besökar som jag inte vet vilka det är. Hoppas att ni finner nåt att ta med er.

Lev väl och ha en bra plats i solen.

Besök

.
Jag har varit på besök.

Besök i en annan värld.

Tidens tand har varit allt annat än vänlig.

Glömda rum.

Glömda med vilja.













Nedstängda och inlåsta.

Nytt liv är på gång.

Men hit dröjer det innan ankomst.

Stängt.

Jag trivs här.

Finns ett lugn trots stressen i närheten.

Tystnad trots oväsen.

Endast ekon förnimmer i mörkret.












Jag ska definitivt komma tillbaka innan omvärlden gör sig påmind.

Farväl, välkommen åter...

Ansökningar

Som den minnesstarke och återkommande läsaren redan vet så börjar min utbildning närma sig sitt slut. Under snart 16 månader av mitt liv har jag tillbringat tillsammans med produktionsteknik, 5S, kanban, projektledning, intern logistik, produktionslönsamhet, kaizen, kvalitet, lean-production, itchikawa, muda, m.m. För de nytillkomna så vet ni detta vid det här laget.

Går man en utbildning har man förhoppningsvis gjort det med ett mål i sikte. Kan tex. vara att läsa vidare eller att växla riktning på sin yrkesverksamma bana. I vuxen ålder är det oftast det senare som gäller. Antingen växlar man helt bana eller så går man vidare på samma bana men högre / längre / bredare.

I mitt fall är målet att helt byta riktning från handeln, där jag har befunnit mig i över 20 år, till industrin. Där av tanken att läsa just produktionsteknik.

Nu när det hela onekligen drar sig mot slutet börjar det egentliga arbetet.
Arbetsansökningarna ska in!
Man ska inte bara skriva ihop en CV utan ett personligt brev ska totas ihop till varje ansökning. Kommer ihåg att i tidernas begynnelse hade jag en pärm där gamla ansökningssvar sparades.

"Tack för visat intresse men platsen har tillträtts av annan sökande."

Frågan är varför de sparades överhuvudtaget? Ett slags Hall-of-Fame av negativ energi. Skulle man nångång känna att ett jobb var på gång var det bara att titta i pärmen och inse att det går åt helvete ändå. Skulle man mot förmodan få ett jobb var det bara att vänta på uppsägningen.

Den pärmen är slängd sen länge. Men den var med i många år.

Nå, åter till nutid. Ansökning nummer två gick precis iväg. Den första skickades förra veckan till Volvo i Arvika som sökte materialplanerare och tvåan gick till LEAX i Falun som ville ha en produktionstekniker.

Va falls?

Falun?

Ja det ter sig kanske inte helt logiskt vid en första anblick men saken är det att min son troligen kommer att söka till NTI-Gymnasiet där till hösten. För mig spelar inte platsen så stor roll bara jobbet är tillfredställande. Så varför inte? Falun, Karlstad, Örebro? Sak samma egentligen.

Det går åt helvete ändå......

;o)

Mycket nu..

Ja, det är mycket nu. Kanske inte rent fysiskt men mentalt så har det varit stressigt. Den stressen känns tuffare att bemästra än den fysiska. Den mentala stressen kan man bara få bort genom att använda hjärnan. Tänka positivt i stället för negativt. Tänka att det ordnar sig säkert i stället för att nu skiter det sig i det blå skåpet. Tänka att det inte hjälper att stressa upp sig för resultatet bryr sig inte.

Vi (projektgruppen) har under en stund ramlat ner i den avskyvärda värdelöshetsklyftan. "Vi har inte åstadkommit nåt", "Vi kan inget", "Vi kan väl inte tillföra ett jota" osv. osv. Att börja fundera på om man EGENTLIGEN kan nåt eller om det bara är en chimär. När ska vi bli påkomna med att inte kunna nåt över huvudtaget. Dessutom finns den underliggande oron om vad som kommer efter utbildningen.

Vi ringde in vår handledare på skolan som kom och besökte oss. Han sa de saker som vi ville höra och som vi naturligtvis redan visste men för stunden, på nåt konstigt sätt, ignorerade.

Tänk va trevligt det hade varit om man i bland kunde ramla upp på världsbäst-toppen! Att plötsligt känna att det finns inga hinder och att jag är den som alla behöver på sina företag.

Jo, jag vet att det här är en straffspark för 2maz men det tar jag så gärna. Att veta hur man ska göra men ändå inte gör det känns ännu mer stressande. Moment 22, typ.



Upptäckte just nu att Pingu låter precis som Linus på linjen. Det känns...oroväckande.