Satt i fredags och tittade på Diamond League på Tv4. Det är friidrott på högsta nivå och snabbare, högre och längre än så här blir det inte. Ja, möjligen under något mästerskap som tex. VM eller OS.
Det som jag reflekterar över är att under de längre löpdistanserna finns det något som kallas "hare". Nu handlar det inte om några ludna och gosiga pälsbeklädda gnagare utan om mänskliga löpare som är anställda till att få favoriten i varje lopp prestera optimalt. Som löpare är det tänkt att man efter ett förbestämt schema ska springa på vissa förbestämda tider. Ungefär som en cyklist eller Formula 1 förare klyver vinden för sin efterkommande kombatant.
Nu är ju de här hararna inga kombatanter utan anställda som, just vindklyvare. (Ja, det handlar ju egentligen kanske inte om just vindklyvare då hastigheten inte gör att vindmotståndet inte interakterar med löparen utan mer att det är lättare att springa om man har en rygg att följa)
Men hur ser det ut i det vanliga livet?
Sitter och funderar på vad min hare skulle kunna göra för mig...
Finns det harar som kan hjälpa dig framåt i livet?
Personer som klyver vinden åt dig?
Folk som visar vägen?
tisdag 17 juli 2012
Återanvänt inlägg!
När inte andan faller på, andan har varit ytterst sporadiskt det senaste året, får man ta till finter och genvägar. I det här fallet är jag miljövänlig å ordets kanske mest sparsmakade betydelse och återanvänder ett gammalt inlägg. Huruvida det är miljövänligt rent miljövänlighetsmässigt kommer jag inte att gå in på. Tycker ni det är taffligt eller rent bondfångeri? What ever!!
(Nej, det är inte meningen att texten ska se ut såhär men Blogger vill krångla just nu)
Nå, här kommer att gammal inlägg som jag tycker är tänkvärt och frågan är...
Hur skulle du göra i de två fallen?
Det finns ett gammalt talesätt som lyder: "Det är ju tanken som räknas!"
Det här brukar tex. uppkomma när man ger bort nånting i present och man har lite dåligt samvete över att man inte har köpt en större eller dyrare pryl. Ja, om man nu överhuvudtaget har köpt nånting alls utan kanske bara kommer med ett grattis-kort. "Ja, men det är ju tanken som räknas" och så skrattar man lite fånigt och ler och hoppas att mottagaren skall se det roliga i det hela.
Ett annat exempel är när det dyker upp ytterligare en insamling till Jordens / Sveriges - barn / djur / klimat (välj själv) och man ombeds ringa in för att på så vis skänka en krona eller två till det för tillfället allra mest övertungande behovet. Där har man oftast ett flertal sätt att skänka pengar och summorna kan ligga från 10 kr och upp till all oändlighet. Många ringer då samtalet som ger behovet i fråga 10 kr för "Ja, det är ju tanken som räknas i alla fall".
Troligen finns det fler olika exempel på det här fenomenet.
Det som dock är väsentligt är att mottagaren i båda fallet säkerligen skulle uppskatta handling framför tanke.
En undersökning gick ut på att ett antal personer ( i det här fallet var de juridikstuderande i USA om nu det har nåt med saken att göra) skulle svara på två frågor om hur de skulle handla i två specifika situationer. Ni kan ju fundera på den första till att börja med.
"Du står på en perrong och ett tåg kommer in på stationen. Framför tåget, på rälsen, står det fem personer som är på väg att bli överkörda av tåget. Bredvid dig har du en spak som kan få tåget att byta till ett annat spår och därmed rädda de fem personerna. Problemet är att på det spåret står en person som då kommer att dö. Hur gör du, drar du i spaken?"
Resultatet var slående. De flesta svarade att de drog i spaken och räddade således fem personer.
Individer kan offras för flertalets bästa. Bättre att en dör än fem. Nästa fråga är snarlik med en viss varians.
"Du står på en perrong och ett tåg kommer in på stationen. Framför tåget, på rälsen, står det fem personer som är på väg att bli överkörda av tåget. Bredvid dig står en person och om du knuffar ner henne/honom på rälsen stannar tåget och därmed räddar du de fem personerna. Knuffar du ner en person för att rädda fem?"
Här uppstod det en splittring i svaren. Skillnaden var att i det senare exemplet gjorde man en handling som direkt orsakade en persons död. I det första exemplet blev det indirekt en person som dog. Resultatet av de två exemplena är ju samma, en dör och fem överlever men vägen dit är olika.
Alltså är det inte resultatet/tanken som är viktigt för människan utan själva handlingen i sig.
Så, som jag skrev i inledningen, hur skulle du göra?
Och, för att lägga lite lök på laxen, räksallad på en Kocki-special, grädde på moset, hur ser DU på det här med tanke vs handling och direkt handling vs indirekt handling?
(Nej, det är inte meningen att texten ska se ut såhär men Blogger vill krångla just nu)
Nå, här kommer att gammal inlägg som jag tycker är tänkvärt och frågan är...
Hur skulle du göra i de två fallen?
Det finns ett gammalt talesätt som lyder: "Det är ju tanken som räknas!"
Det här brukar tex. uppkomma när man ger bort nånting i present och man har lite dåligt samvete över att man inte har köpt en större eller dyrare pryl. Ja, om man nu överhuvudtaget har köpt nånting alls utan kanske bara kommer med ett grattis-kort. "Ja, men det är ju tanken som räknas" och så skrattar man lite fånigt och ler och hoppas att mottagaren skall se det roliga i det hela.
Ett annat exempel är när det dyker upp ytterligare en insamling till Jordens / Sveriges - barn / djur / klimat (välj själv) och man ombeds ringa in för att på så vis skänka en krona eller två till det för tillfället allra mest övertungande behovet. Där har man oftast ett flertal sätt att skänka pengar och summorna kan ligga från 10 kr och upp till all oändlighet. Många ringer då samtalet som ger behovet i fråga 10 kr för "Ja, det är ju tanken som räknas i alla fall".
Troligen finns det fler olika exempel på det här fenomenet.
Det som dock är väsentligt är att mottagaren i båda fallet säkerligen skulle uppskatta handling framför tanke.
En undersökning gick ut på att ett antal personer ( i det här fallet var de juridikstuderande i USA om nu det har nåt med saken att göra) skulle svara på två frågor om hur de skulle handla i två specifika situationer. Ni kan ju fundera på den första till att börja med.
"Du står på en perrong och ett tåg kommer in på stationen. Framför tåget, på rälsen, står det fem personer som är på väg att bli överkörda av tåget. Bredvid dig har du en spak som kan få tåget att byta till ett annat spår och därmed rädda de fem personerna. Problemet är att på det spåret står en person som då kommer att dö. Hur gör du, drar du i spaken?"
Resultatet var slående. De flesta svarade att de drog i spaken och räddade således fem personer.
Individer kan offras för flertalets bästa. Bättre att en dör än fem. Nästa fråga är snarlik med en viss varians.
"Du står på en perrong och ett tåg kommer in på stationen. Framför tåget, på rälsen, står det fem personer som är på väg att bli överkörda av tåget. Bredvid dig står en person och om du knuffar ner henne/honom på rälsen stannar tåget och därmed räddar du de fem personerna. Knuffar du ner en person för att rädda fem?"
Här uppstod det en splittring i svaren. Skillnaden var att i det senare exemplet gjorde man en handling som direkt orsakade en persons död. I det första exemplet blev det indirekt en person som dog. Resultatet av de två exemplena är ju samma, en dör och fem överlever men vägen dit är olika.
Alltså är det inte resultatet/tanken som är viktigt för människan utan själva handlingen i sig.
Så, som jag skrev i inledningen, hur skulle du göra?
Och, för att lägga lite lök på laxen, räksallad på en Kocki-special, grädde på moset, hur ser DU på det här med tanke vs handling och direkt handling vs indirekt handling?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)