Några gamla favoriter av Talking Heads.
And She Was
Burning Down The House
Road To Nowhere
(Låten börjar 40 sek in)
Bara för att nämna några...
=D
tisdag 24 mars 2009
måndag 23 mars 2009
Balans
Vad vill ni?
Vad vill jag?
Tanken kom som hastigast men nuddade bara vid det medvetna. Det medvetna har stannat och hämtar andan. Andan som verkar bli mer och mer utsatt för yttre påverkan. Ljud, lukter. Lukter som för med sig minnen från då allt var möjligt. Inom gränsen för fattbar. Tång.. Det luktar rutten tång. Inte nu men då. Då när livet var enkelt men utan styrfart.
Styrfart.
Att ha tillräckligt med fart för att kunna styra.
Utan fart sitter man fast.
Fast i botten.
Med för hög fart kan man tappa fästet. Tappa styrsel. Tappa medvetandet. Tappa riktning. Tappa....
Tappa styrfart
Tappa verkligheten....
Att kunna lägga till i hamn och känna lugnet. Bort från det oväder som har sig ute på öppna vatten. Men att ligga kvar för länge kan medföra en känsla av att det är just det här som är just verkligheten. Inte det som finns där ute, utanför de skyddande reven. Det blåsiga och stormiga livet blir till en fantasi som inte finns egentligen. Verkligheten finns här, här i hamnen.
Men det gäller som sagt var att inte ligga för länge.
Det finns inte bara en verklighet.
Man kan inte bara leva en verklighet.
För att kunna känna lukten av tång igen måste man komma ut på havet. Ut i stormen. Ut i den blåsiga verklighet som ligger där och väntar. Hur skulle man annars kunna komma tillbaka i hamn och känna lugn? Är man i ett ständigt lugn blir det en verklighet där inget annat finns.
Men så fungerar inte livet och verkligheten. Ytterligheterna bekräftar varandra.
Lugn ger storm.
Storm ger lugn.
Det är balansen där emellan som vi måste söka.
Lycka till med ditt sökande.
Mitt har bara börjat.
Vad vill jag?
Tanken kom som hastigast men nuddade bara vid det medvetna. Det medvetna har stannat och hämtar andan. Andan som verkar bli mer och mer utsatt för yttre påverkan. Ljud, lukter. Lukter som för med sig minnen från då allt var möjligt. Inom gränsen för fattbar. Tång.. Det luktar rutten tång. Inte nu men då. Då när livet var enkelt men utan styrfart.
Styrfart.
Att ha tillräckligt med fart för att kunna styra.
Utan fart sitter man fast.
Fast i botten.
Med för hög fart kan man tappa fästet. Tappa styrsel. Tappa medvetandet. Tappa riktning. Tappa....
Tappa styrfart
Tappa verkligheten....
Att kunna lägga till i hamn och känna lugnet. Bort från det oväder som har sig ute på öppna vatten. Men att ligga kvar för länge kan medföra en känsla av att det är just det här som är just verkligheten. Inte det som finns där ute, utanför de skyddande reven. Det blåsiga och stormiga livet blir till en fantasi som inte finns egentligen. Verkligheten finns här, här i hamnen.
Men det gäller som sagt var att inte ligga för länge.
Det finns inte bara en verklighet.
Man kan inte bara leva en verklighet.
För att kunna känna lukten av tång igen måste man komma ut på havet. Ut i stormen. Ut i den blåsiga verklighet som ligger där och väntar. Hur skulle man annars kunna komma tillbaka i hamn och känna lugn? Är man i ett ständigt lugn blir det en verklighet där inget annat finns.
Men så fungerar inte livet och verkligheten. Ytterligheterna bekräftar varandra.
Lugn ger storm.
Storm ger lugn.
Det är balansen där emellan som vi måste söka.
Lycka till med ditt sökande.
Mitt har bara börjat.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)