Enkel fråga med kanske ett svårare svar.
Vilken smärta är värst och vilken fördrar du?
Fysisk eller psykisk?
Jag föredrar fysisk smärta. Den är oftast lättare att behandla och går inte ner på djupet. Även om min onda rygg ibland ter sig oövervinnelig så föredrar jag den ändå framför att må dåligt i själen. Själen är svårare att diagnostisera och behandla.
Nu kanske jag driver in era tankar i en viss riktning men jag vill ändå höra hur ni tycker och tänker.
3 kommentarer:
Psykisk smärta:
Sorg, olycklig kärlek, svek mm
Den kryper längre & längre in å kan vara svår att hantera, där kan proffshjälp vara bra att ha, Tablettform, en egen kurator att prata med som bara sitter & lyssnar, å hon/han lyssnar gratis.
Men att finna rätt person att prata med är ju oxå viktigt.
Men är nog värt ett försök.
Det är inget att skämmas för att gå å få hjälp, det är 2000-talet en lyx, alla skulle säkert må bra av att ha en egen kurator att öppna sig inför.
Fysisk smärta:
Ryggskott, benbrott mm.
MISSHANDEL finns oxå i den fysiska.
Men den lägger sig iregel under Psykisk mående i slutändan.
Ett ryggbesvär kan oxå lägga sig i slutändan under psykiskt.
Det är svårt att välja vad?
Inget vill jag välja.
Man vill ju bara må bra, bäst, alltid få vara glad, men tyvärr så är inte livet...
Smällar man får ta.
Skulle man må skitbra ena dagen, då rasar den dagen efter,
Får man skit bra lön, så går bilen sönder,
Vinner man en flygresa, så störtar planet nä man sitter på.
Går V75 raden in med största vinsten, så har man tappat bort bongen typ.
Tror du det finns de som inte har några motgångar? det tror inte jag.
Det finns de som inte visar utåt hur de mår men innanför så är det skit, de har lyx villor & allt ser bra ut men innan för dörrarna är livet ett helvete, detta synts inte, men så kan det vara...
Man får tänka att det finns säkert någon som har det värre.
Sen tänka på, hur ska JAG kunna må bättre...
Kan jag fixa detta själv eller kan jag behöva hjälp?
Jag har vänner som mår piss & några har hjälp utifrån proffetionellt.
Men innan det går för långt att må piss sök hjälp, desto förr desto lättare att bearbeta kanske ?
LÅNGA PROMENADER, MOTION & VÄNNER ETT BRA TIPS!
Vad vet jag som bara gått: konsumtionslinjen = Kastrullvemek :)
Sitt inte själv å må piss kom å umgås, du stör aldrig.
Kramar till dig...
Hmmm...
Det där känns lite som den där frågan du ställde häromdagen, där mitt svar blev "varför måste du veta varför du skriver". Så... varför måste man föredra den ena smärtan framför den andra?
Det viktiga kanske är att inse att livet inte är smärtfritt utan att båda sorterna smärta förekommer. Ibland var för sig, ibland samtidigt, ibland väntat, ibland oväntat. Aldrig välkommet men definitivt oundvikliga avbrott i vardagen. Beroende på hur vardagen ser ut så tror jag att man har olika smärttröskel. Är vardagen jämngrå utan speciella toppar så känns (åtminstone den psykiska) smärtan värre. Den blir lite självuppfyllande - "så klart att just jag skulle drabbas av just detta". Har man fler toppar med sig i ryggsäcken är det lättare att ta en motgång.
Jag tror att du har hamnat i det där läget som jag var i för inte så länge sedan. Motgångarna och uppförsbackarna i vardagen blev för många och till slut orkade jag inte klättra upp igen. Jag var fast i det där mörka hålet och någon hade dragit upp stegen.
Får du känslan av ett ständigt mörker som drar över dig? Känner du den svarta vågen släcka ljuset? Då behöver du nog göra som jag gjorde - jag pratade med farbror doktorn och fick tabletter som tog bort det djupaste mörkret. Det där mörkret som är så mörkt att det inte går att förklara. Det där mörkret där man som anhörig eller vän inte kan hjälpa genom att säga "ryck upp dig" eftersom det faktiskt inte går. Det är ett onormalt tillstånd. Det är inte något man ska behöva utsätta sig för. Inte du heller om du känner det så. I kombination med kuratorsamtal är faktiskt tabletter en bra hjälp. För mig var biverkningarna - yrsel, illamåendekänslor och annat - fysiska "smärtor" eller "åkommor" som jag hellre valde än den psykiska smärtan.
Det hjälper faktiskt. Man kommer på fötter igen, men det tar ett tag. Under tiden behöver man vänner och de finns runt dig, det vet du väl?
Fundera inte på att prata med doktorn - ring och boka en tid. Fundera inte på att ringa mig - bara gör det. Hälsa på så ofta du vill.
Fast jag ger mig inte frivilligt i golf. Där tänker jag ge dig däng även om du mår dåligt. :)
Svårt att välja, jag är extremt smärtkänslig överhuvudtaget.
Ärligt talat, jag föredrar nog den psykiska smärtan, även om den ibland är så svår att jag mår illa. Jag har åkt på så många smällar att jag helt klart har lättare att bearbeta den. Själv.
Den fysiska smärtan däremot behöver obestämd tids vila, eller hjälp utifrån och det vet vi ju sen tidigare hur det gått med mig och sjukhusbesök. De håller snarare på att ta livet av mig...
Skicka en kommentar