Livet är en bergochdalbana. Ena dagen kör jag 5 mil i eufori. Bra besked och bra musik på stereon, (Muse för övrigt). Dagen efter har saker och ting inte alls gått den uppstakade vägen. Bottenlöst var ordet.
Det är den senaste känslan som ligger kvar och oroar. Kunde jag ha gjort annorlunda? Var mina val rätt? Varför beter sig folk som dom gör?
Ändå så måste det finnas något kvar av gårdagen i huvudet. Då, när allt kändes bra. De sakerna ligger ju ändå kvar. De har inte förändrats.
Varför kan jag inte få de bra sakerna att stå över de dåliga?
Jag vill inte må så här.
Behöver bara få veta.....
4 kommentarer:
Bra fråga, står själv i samma funderingar hela tiden.
Inte vill jag må så här.
Hoppas du får svar på dina frågor.
Känns som om livet vill vara i balans.
"I dag mår han bra, då jävlar ska han få i morgon"
Kunde inte den bra känslan ha fått ligga kvar en hel helg iaf.
Hoppas att du också får svar på frågorna!
Hm, vad hände egentligen i helgen? Jag fick iofs en ledtråd på facebook, men jag har långt ifrån alla pusselbitar på plats.
Och varför säger man upp som en sol, och ner som en pannkaka? Kan tänka mig att du kände dig som en sol i fredags, men känner du dig som en pannkaka nu?
Lagomt genomgräddad med jordgubbssylt på...
Thats me..
Skicka en kommentar