Dag 5

Dagens höjdpunkt, so far, var stunden i hängmattan efter lunchen.

Ett lätt vinddrag, skugga och ett lugn som bara finns bland träden. Ligga och fundera på livet och allt vad det innebär. Vissa "livsfronter" ligger stilla medan andra blåser lätt kuling. Oron finns kvar i kroppen men jag bearbetar den så gott det går.

Märkligt hur jag för 3 månader sen inte hade några som helst problem med att vara hemma flera kvällar i sträck och nu får jag spader över en kväll. Livet går vidare och våra förutsättningar ändras hela tiden.

Saknar man eller är utan något en lång tid vänjer man sig av med vad det nu kan vara. Får man sen smak för det eller kommer i håg hur det var får man nästan större behov av det än tidigare. Kryptiskt? Jo, jag vet men det är svårt att förklara. säg att ens favoritgodis har försvunnit och sen efter flera år kommer det tillbaka och då får man ett ännu större sug efter det. Som om behovet har legat och ökat i det undermedvetna och när det släpps ut har det nästan inga gränser.

Ja, ja, nog om det.

Sitt inte i solen för mycket!