Ett problem, många lösningar.

Min frånvaro från det här mediet har varit något påtvingat. För två veckor sen tyckte min kropp att "nu hade den varit frisk allt för länge" och bestämde sig helt sonika för att bli rejält sjuk. "Varför inte börja med hög feber?" tänkte den luriga lekamen och vips så låg jag där utan att se det komma i just hög feber. När så febern inte orkade hålla sig kvar mer än en vecka tyckte den nu ganska stöddiga kroppen att "nu jäklar ska han få hosta och ont i halsen så att han inte kan äta" och följaktligen kom hostan och halsontet som ett illa paketerat brev på posten.

Nu har det alltså gått två veckor sen det lata stycket till kropp (den vill helt enkelt ligga i soffan hela dagarna och se på tv) började med sina nycker men nu verkar den ha gett upp. Halsen är ännu inte helt frisk och hostan finns kvar om än i reducerat skick. Jag är vad Försäkringskassan skulle kalla frisk.

Så här i den bleka eftertänksamhetens dimmor kommer jag mig för att väga mig. De minnesstarka läsarna kommer naturligtvis ihåg mina haltande försök att börja träna i fjol. När jag nu väger mig för första gången sen träningen..eh..pausade, inser jag med förvåning och irritation att det som jag hade misstänkt faktiskt var en realitet.

5 månaders träning gav 3 kilos nedgång.
2 veckors sjukdom gav 5 kilos nedgång.

Tyvärr så fungerar inte matematiken fullt ut i det här exemplet. Jag har alltså inte gått ner 5+3 kilo eftersom julmaten och ledigheten osv.osv. gjorde att jag mer eller mindre gick upp de hårt nedgågna kilona från träningen. Hur som haver, sjukdom kick ass när det gäller viktnedgång. Att man sen går upp just de här kilona lika fort hör inte hit utan är en annan historia.

Hoppas att ni mår bra där ute och jag ska försöka att skriva lite mer regelbundet framledes.

Live long and prosper!