Abstinensen jag pratar om är en social abstinens.
Sedan 1 april har jag varit egen företagare och jobbat mestadels hemifrån eller på kontoret och mötena med människor har blivit dåligt. Nu inträffar det här dessutom på vårkanten och då brukar jag må halvtaskigt i alla fall. Pollen, medicin och sånt där kul. Tidigare var mitt arbete i butik och där har man både arbetskamrater och kunder i en aldrig sinande ström. I bland kändes det jobbigt men nu känner jag att jag saknar allt det där. Från en ständig kontakt med människor till ett stilla liv på ett kontor. Kundkontakten finns ju kvar men arbetskamrater och det sociala livet som man har med dem är något jag saknar enormt.
Som tur är har jag några få men nära vänner som jag träffar så ofta jag kan. De har fått mer besök nu än tidigare och jag hoppas att de orkar med mig. Jag säger det inte ofta men jag gillar er! Jag nämner er inte men ni vet vilka ni är. Tack vare er har jag någorlunda koll på min abstinens.
Märkligt hur man kan sakna nåt som man inte var medveten om att man hade. Social medvetenhet är nog viktigt om man ska kunna fungera som person. Att vara medveten om sina vänner och vilka relationer man har.
Ta vara på era relationer!
Ta hand om vännerna!
Underhåll ert kontaktnät!
Vad har ni för ålder på era vänner? Nu tänker jag inte på deras fysiska ålder, hur gamla de är utan hur länge har ni varit vänner? Är det gamla barndomskamrater eller nya kontakter?
Ser jag på mina egna pågående relationer är det många som jag träffat de senaste tre-tio åren. Naturligtvis finns det undantag men snittet ligger nog nånstans där.
WIKIPEDIA:
Abstinens (substantiv, härleds ur lat abstinere, verb i neutrum) betyder i sin översättning 'avhållsamhet'.
I svenska språket förekommer vardagligt formerna 'abstinens' eller 'abstinensbesvär' i bemärkelsen 'de besvär en person som bryter en inrotad vana upplever', samt adjektivformen 'abstinent' som en beskrivning av den personens tillstånd.
3 kommentarer:
Stackars dig jag lider med dig vännen...
Det blir bättre framöver, då du kommit igång helt med ditt företag, klart det blir ensamt att sitta en heldag utan någon att prata med okej telefonsamtal, men man behöver ögon mot ögon kontakt oxå, jag skulle bli IDIOT med ett ensamt kontors jobb :)
Sen att inte få så mycket gjort hemma om företaget kommer vara där, det skulle inte ens jag klara av...
Jag har inte ens ro att sätta mig i en fotölj hemma utan kan stå i köket & käka frukost vid diskbänken typ, för det är så j-a trist att käka själv...
Ofta glömmer jag sätta på musik när jag städar mm..
Men du på Onsdag ska jag fota en polare dagtid om det går bra? inga nakenbilder utan det blir porträtt så du fick vara kvar :)sa hon, om du är där vill säga?
Men sen efter så grillar vi hos Hans & då måste du hänga på...Blir väl runt 18.00 om vädret till låter, högsommarvärmen kommer i slutet av veckan men det gör väl inte dig lyckligare.
Det är jag & Helena som kommer upp på Onsdag, vi kommer bara över dagen.
Men gå inte runt & må dåligt nu allt kommer ordna sig, det finns ett rött hus med gröna knutar besök det så ofta du vill, fint å säga det till en som varken ser skillnad på rött & grönt asgarv***
sorry!
Vänner: Jag har en lastgammal typ 37 år & det är trevligt, sen andra givet vis, nu hinner jag inte med dem så ofta tyvärr, men jag har ju ingen fobi för telefon & det vet även TELIA... jag driver det företaget nämnligen, det känns så iallafall :)
Sen har jag nya vänner som jag trivs väldigt bra med.
Några vänner som bor i skåne som jag tyvärr inte har träffat på 2 år & det verkar inte bli av i år heller å det känns trist.
Men jag tror på få & tighta vänner faktiskt.
Ha det gott vännen å kram på dig.
Jag säger som Marie - det röda huset med de gröna knutarna står öppet för besök närhelst du känner för det. Någon särskild inbjudan behöver inte gå ut, är någon hemma så är det bara att dyka upp (fast ring inte på - Ronja skäller örona av mig och Marcus då).
Vänner, ja... här i Arvika är det väl bara dig jag umgås med så där har du ett kontaktnät av en sällan skådad storlek. Arbetskamrater finns förstås och de är viktiga och jag skulle säkert sakna dem massor om jag helt plötsligt inte träffade dem. Precis som du. Sen har jag en mycket god vän nere i Mellerud, vi har varit kompisar sedan 1993 och trots att vi inte umgås så ofta längre (då jag bodde där träffades vi i stort sett dagligdags) så håller vänskapen.
I Göteborg finns ett antal gamla klasskamrater, men dem har jag egentligen ingen kontakt med och det beror väl mest på mig. Jag är en sådan person som har svårt för att underhålla kontakter på avstånd och med personer som jag inte kommit nära.
Några kompisar finns på nätet, Catherine och hennes man och barn i Gnarp t ex. Jättegoa människor, men det är inte bara att kila över på en kopp kaffe precis. Förhoppningsvis dyker de upp här i Arvika under sommaren.
Annika är en annan som jag har kontakt med via e-post och hon skriver både personligt och tänkvärt.
Nu tror säkert Tesa att jag håller på att glömma henne. Men nej, Tesa, det vet du att jag inte skulle göra. I Uddevalla, eller Torsby, eller kanske någonstans mittemellan finns alltså en mycket god vän som man kan tala om allt med. Och så har vi Lotta i Grums. Längesedan vi träffades nu men vi har lite kontakt emellanåt.
Summa summarum blev det några vänner, de flesta nyvunna bekantskaper på långt avstånd, någon äldre bekantskap (också på långt avstånd) och en ganska ny (på kort avstånd). Den sista är alltså du.
Så skål för gamla bekantskaper och nya. Jag gillar er!
Slutligen så finns det massor av folk därute som jag ännu inte mött men vars vägar jag kommer att korsa framöver. Ibland leder det till nya vänskaper och jag tycker att det är spännande att veta att de finns därute och att de när som helst kan bli en del av mitt liv...
åh, söta lilla Tommy! Du är så rar :-) Vet inte om det hjälper men jag har Tommy-abstinens och blir så glad när du kommer och hälsar på. Fast det var onekligen lättare tidigare, innan vi blev tvungna att gömma oss i datorhyllan ;-)
Eftersom jag hattat runt så mycket har jag tappat de flesta av barndomsvännerna. Dessutom är jag ingen direkt social typ privat utan gillar att vara för mig själv. Fast när jag väl kommer ut upptäcker jag nästan alltid att jag njuter av umgänge.
Men annars är tillhör mina nyfunna Bokia-kamrater de mest uppskattade. Tänk så mycket humor, klokhet, galenskap, kreativitet och hjärtlighet (heter det så?) jag hittat innanför de väggarna. Vilken tur jag haft.
För övrigt gråter jag ut hos Thomas kusin Anette och hennes man när livet blir för jävligt! Där känner jag mig alltid välkommen.
Skicka en kommentar