När någon gör ett fel eller inte hinner med vad som var tänkt så brukar man säga "Ja, men jag är ju bara en människa!"
Man förutsätter att det mänskliga beteendet är nåt man kan skylla på när något negativt inträffar.
Om man då tar motsatsen, när någon har gjort något bra, hör man sällan / aldrig "Ja, men jag är ju bara en människa!"
Det här är märkligt eftersom man ju är en människa OCH har gjort något bra.
Varför kan det inte ses som en mänsklig egenskap att göra nåt positivt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar