Det small till!
Bara sådär!
Ur datorn högtalare kom Lasse Lindhs "Kom kampsång"
Kroppen fick 2:42 eufori!
Tack, precis vad jag behövde just nu!
När du gråtit dig torr, när du slagit dig blå och när du ramlat omkull
När känslan att ingen förstår dig är mer än du kan ta
Ligg då kvar, för det är okej att vara svag
Kom kampsång, kom kärlek till dom, som saknar nån om natten
Kom kampsång, kom längtan till dom, som tappat den på vägen
Kom kampsång, kom mod och passion till alla oss som ramlar och
famlar igenom livet på jakt efter något men inte vet vad
När du tappat dig helt, när du släcker om natten och tystnaden i ditt
Rum känns så stor att du inte kan andas
Blunda då hårt och viska att allt, allting kommer bli bra
Kom kampsång, kom kärlek till dom, som saknar nån om natten
Kom kampsång, kom längtan till dom, som tappat den på vägen
Kom kampsång, kom mod och passion till alla oss som ramlar och
famlar igenom livet på jakt efter något men inte vet vadKom kampsång, kom kärlek till dom, som saknar nån om natten
Kom kampsång, kom längtan till dom, som tappat den på vägen
Kom kampsång, kom mod och passion till alla oss som ramlar och
famlar igenom livet på jakt efter något men inte vet vad
onsdag 10 september 2008
Vi överlevde ändå på nåt vis.
En text som har gått runt ett tag men för er som ännu inte har läst den:
Till alla barn som överlevde 30, 40, 50, 60 och 70 talet
Först så överlevde vi att födas av Mammor som rökte och drack under graviditeten.
Dom tog magnecyl och alla möjliga läkemedel, åt blue cheese dressing samt åt tonfisk direkt ur burken men blev aldrig testade för diabetes.
Efter detta trauma blev vi lagd på mage för att sova i en spjälsäng målad i en rosa eller babyblå färg med hög blyhalt.
Vi hade ingen barnsäkerhet på medicinburkar, Dörrar eller fönster och när vi cyklade hade vi ingen hjälm!! För att inte tala om vilken risk vi tog när vi liftade.
Som spädbarn och barn åkte man bil utan barnstol , bil kudde , säkerhetsbälte eller airbag.
Vi drack vatten direkt ur trädgårdsslangen och INTE ur glas eller flaska.
Vi delade läsk med flera kompisar och drack direkt ur flaskan och INGEN dog av detta.
Vi åt muffins, Mammas bullar, vitt bröd, riktigt smör och för mycket socker på cornflakes och i långfilen, Inte blev vi överviktiga för det!!
För att
VI VAR ALLTID UTE OCH LEKTE!!!
Vi kunde gå hemifrån på morgonen leka hela dan och kom hem när gatlyktorna var tända.
Ingen kunde nå oss på hela dan OCH VI VAR OKEJ!!
I timmar kunde vi bygga lådbilar av skräp för att sedan åka ned för någon backe och då upptäcka att vi glömt bromsarna.
Efter att vi åkt in i träd och buskar ett par gånger lärde vi oss att lösa problemet.
Vi hade inga Playstation, nindendos, X-box, ingen video eller DVD, inga 150 kanaler
På TV,n inget surroundljud, CDspelare inga MOBILTELEFONER, DATORER inget Internet eller MSN
Vi hade VÄNNER och dom fann vi UTOMHUS!!
Vi föll från träd och tak, skar oss, Bröt armar och ben, slog ut tänder!!
Och inte blev någon stämd eller anmäld för det.
Vi åt maskar och kakor gjorda av sand eller jord
Och inte fortsatte maskarna att leva i magen!!
Vi fick luftgevär vid 10års ålder, vi hittade på spel och lekar med hjälp av en pinne och en tennisboll, och fast man sa att det kunde hända, så var det inte så många som fick sina ögon utpetade av pinnar.
Vi cyklade eller gick till kompisar, ringde eller knackade på och ibland steg vi bara in och pratade med dem.
Fotbollslaget hade uttagningar och alla blev inte uttagna, dom som inte blev det, fick lära sig att handskas med besvikelsen .
OTROLIGT ELLER HUR!!??
Tanken på att våra föräldrar skulle stå på vår sida om vi bröt mot lagen fanns inte
Dom var faktiskt lagens högra arm!!
Denna generation har faktisk fostrat dom största risktagarna, problemlösarna och investerarna någonsin.
Dom senaste 50 åren har varit en explosion av uppfinningar och nya ideèr
Vi hade frihet, misslyckanden, framgång och ansvar och vi lärde oss att ta allt detta!!
Om du är en av dem så
GRATTIS
Du kanske vill dela med dig av detta till andra som som har haft turen att få växa upp som barn den tiden innan ADVOKATER och MYNDIGHETER reglerade ditt liv för
'DITT EGET BÄSTA'??
Och när du ända håller på!!
Berätta för dina barn hur modiga och ( lyckliga) deras föräldrar var
TILL ER
Som tror att GUD vakar över er
Släng detta i papperskorgen!!
TILL ER ANDRA
Skicka detta vidare!!
Till alla barn som överlevde 30, 40, 50, 60 och 70 talet
Först så överlevde vi att födas av Mammor som rökte och drack under graviditeten.
Dom tog magnecyl och alla möjliga läkemedel, åt blue cheese dressing samt åt tonfisk direkt ur burken men blev aldrig testade för diabetes.
Efter detta trauma blev vi lagd på mage för att sova i en spjälsäng målad i en rosa eller babyblå färg med hög blyhalt.
Vi hade ingen barnsäkerhet på medicinburkar, Dörrar eller fönster och när vi cyklade hade vi ingen hjälm!! För att inte tala om vilken risk vi tog när vi liftade.
Som spädbarn och barn åkte man bil utan barnstol , bil kudde , säkerhetsbälte eller airbag.
Vi drack vatten direkt ur trädgårdsslangen och INTE ur glas eller flaska.
Vi delade läsk med flera kompisar och drack direkt ur flaskan och INGEN dog av detta.
Vi åt muffins, Mammas bullar, vitt bröd, riktigt smör och för mycket socker på cornflakes och i långfilen, Inte blev vi överviktiga för det!!
För att
VI VAR ALLTID UTE OCH LEKTE!!!
Vi kunde gå hemifrån på morgonen leka hela dan och kom hem när gatlyktorna var tända.
Ingen kunde nå oss på hela dan OCH VI VAR OKEJ!!
I timmar kunde vi bygga lådbilar av skräp för att sedan åka ned för någon backe och då upptäcka att vi glömt bromsarna.
Efter att vi åkt in i träd och buskar ett par gånger lärde vi oss att lösa problemet.
Vi hade inga Playstation, nindendos, X-box, ingen video eller DVD, inga 150 kanaler
På TV,n inget surroundljud, CDspelare inga MOBILTELEFONER, DATORER inget Internet eller MSN
Vi hade VÄNNER och dom fann vi UTOMHUS!!
Vi föll från träd och tak, skar oss, Bröt armar och ben, slog ut tänder!!
Och inte blev någon stämd eller anmäld för det.
Vi åt maskar och kakor gjorda av sand eller jord
Och inte fortsatte maskarna att leva i magen!!
Vi fick luftgevär vid 10års ålder, vi hittade på spel och lekar med hjälp av en pinne och en tennisboll, och fast man sa att det kunde hända, så var det inte så många som fick sina ögon utpetade av pinnar.
Vi cyklade eller gick till kompisar, ringde eller knackade på och ibland steg vi bara in och pratade med dem.
Fotbollslaget hade uttagningar och alla blev inte uttagna, dom som inte blev det, fick lära sig att handskas med besvikelsen .
OTROLIGT ELLER HUR!!??
Tanken på att våra föräldrar skulle stå på vår sida om vi bröt mot lagen fanns inte
Dom var faktiskt lagens högra arm!!
Denna generation har faktisk fostrat dom största risktagarna, problemlösarna och investerarna någonsin.
Dom senaste 50 åren har varit en explosion av uppfinningar och nya ideèr
Vi hade frihet, misslyckanden, framgång och ansvar och vi lärde oss att ta allt detta!!
Om du är en av dem så
GRATTIS
Du kanske vill dela med dig av detta till andra som som har haft turen att få växa upp som barn den tiden innan ADVOKATER och MYNDIGHETER reglerade ditt liv för
'DITT EGET BÄSTA'??
Och när du ända håller på!!
Berätta för dina barn hur modiga och ( lyckliga) deras föräldrar var
TILL ER
Som tror att GUD vakar över er
Släng detta i papperskorgen!!
TILL ER ANDRA
Skicka detta vidare!!
tisdag 9 september 2008
Vem är jag?
Har nyligen gjort en personlighetstest och resultatet ser ni i länken nedanför.
Stämmer det?
Vad tycker ni?
TESTRESULTAT!
Stämmer det?
Vad tycker ni?
TESTRESULTAT!
måndag 1 september 2008
Tjena, hur är det?
Under ett tag har mina inlägg, här på bloggen, varit något av den mer mörka karaktären. Inlägg om psykisk smärta, att må dåligt, ensamhet och annat som inte är så värst konstruktivt. Jag vill nu bara säga att det låter mer än det är. "The bark is worse than the bite" eller hur man nu ska säga det.
Jag känner inget mörker som far över mig eller så utan det har helt enkelt bara känts pissigt ett tag. Men det är väl så det ska vara ibland. För att kunna känna glädje måste man ibland kunna känna sorg. För att förstå skillnaden. Som att bo i den här delen av världen där ändringen av årstiderna gör att man uppskattar tex. våren eller vinter eller vilken period man nu gillar. I mitt fall tror jag att mycket grundar sig på att jag har jobbat ensam under en period av 5 månader. I början var det inga problem men när man inte har sällskap, en familj eller ett jobb med mycket kundkontakt /arbetskamrater blir det till slut ensamt. I tidigare inlägg har jag pratat om min sociala abstinens och däri grundar sig min svacka. Kanske inte till fullo men en hel del. Det finns lite andra saker också men ensamheten är nog den största orsaken.
I morgon ska jag på ett möte där det ev. kan bli tal om jobb. Det verkar lovande och om allt går väl kan det bli till att börja ganska omgående. Det här gör att jag kommer att få nåt att göra på dagarna samt får arbetskamrater. Det här ger förhoppningsvis en liten tripp uppåt i humöret och ensamheten kan få sig en släng. Att det sen fortfarande är tomt hemma får jag fortsätta att arbeta på. Men överlag kan det bli en uppryckning.
Så det är trots allt inte så illa som det kan låta. Har ibland förmågan att överanalysera saker och ting och då tar tankarna och funderingar fart i alla möjliga riktningar. Men mörker och dödsångest är inget som slår rot i mina tankar utan det är mest "vanlig" deppighet.
Deppigheten försöker jag att slå bort med samtal, samtal och ännu mer samtal med vänner och berörda parter. Tack alla ni som har tagit er tid att lyssna på mig. Även om jag kanske inte verkar ta åt mig era synpunkter så är de viktiga. Ibland behöver man ett slag i skallen för att få poletten att ramla ner.
I dag vill jag framför allt tacka Plyp för den två och en halv timmas fika vi hade. Nästan så att vi blev inlåsta på Nordells.
Hur är det med er, mina läsare?
Jag känner inget mörker som far över mig eller så utan det har helt enkelt bara känts pissigt ett tag. Men det är väl så det ska vara ibland. För att kunna känna glädje måste man ibland kunna känna sorg. För att förstå skillnaden. Som att bo i den här delen av världen där ändringen av årstiderna gör att man uppskattar tex. våren eller vinter eller vilken period man nu gillar. I mitt fall tror jag att mycket grundar sig på att jag har jobbat ensam under en period av 5 månader. I början var det inga problem men när man inte har sällskap, en familj eller ett jobb med mycket kundkontakt /arbetskamrater blir det till slut ensamt. I tidigare inlägg har jag pratat om min sociala abstinens och däri grundar sig min svacka. Kanske inte till fullo men en hel del. Det finns lite andra saker också men ensamheten är nog den största orsaken.
I morgon ska jag på ett möte där det ev. kan bli tal om jobb. Det verkar lovande och om allt går väl kan det bli till att börja ganska omgående. Det här gör att jag kommer att få nåt att göra på dagarna samt får arbetskamrater. Det här ger förhoppningsvis en liten tripp uppåt i humöret och ensamheten kan få sig en släng. Att det sen fortfarande är tomt hemma får jag fortsätta att arbeta på. Men överlag kan det bli en uppryckning.
Så det är trots allt inte så illa som det kan låta. Har ibland förmågan att överanalysera saker och ting och då tar tankarna och funderingar fart i alla möjliga riktningar. Men mörker och dödsångest är inget som slår rot i mina tankar utan det är mest "vanlig" deppighet.
Deppigheten försöker jag att slå bort med samtal, samtal och ännu mer samtal med vänner och berörda parter. Tack alla ni som har tagit er tid att lyssna på mig. Även om jag kanske inte verkar ta åt mig era synpunkter så är de viktiga. Ibland behöver man ett slag i skallen för att få poletten att ramla ner.
I dag vill jag framför allt tacka Plyp för den två och en halv timmas fika vi hade. Nästan så att vi blev inlåsta på Nordells.
Hur är det med er, mina läsare?
Smärta
Enkel fråga med kanske ett svårare svar.
Vilken smärta är värst och vilken fördrar du?
Fysisk eller psykisk?
Jag föredrar fysisk smärta. Den är oftast lättare att behandla och går inte ner på djupet. Även om min onda rygg ibland ter sig oövervinnelig så föredrar jag den ändå framför att må dåligt i själen. Själen är svårare att diagnostisera och behandla.
Nu kanske jag driver in era tankar i en viss riktning men jag vill ändå höra hur ni tycker och tänker.
Vilken smärta är värst och vilken fördrar du?
Fysisk eller psykisk?
Jag föredrar fysisk smärta. Den är oftast lättare att behandla och går inte ner på djupet. Även om min onda rygg ibland ter sig oövervinnelig så föredrar jag den ändå framför att må dåligt i själen. Själen är svårare att diagnostisera och behandla.
Nu kanske jag driver in era tankar i en viss riktning men jag vill ändå höra hur ni tycker och tänker.
söndag 31 augusti 2008
Bana
Livet är en bergochdalbana. Ena dagen kör jag 5 mil i eufori. Bra besked och bra musik på stereon, (Muse för övrigt). Dagen efter har saker och ting inte alls gått den uppstakade vägen. Bottenlöst var ordet.
Det är den senaste känslan som ligger kvar och oroar. Kunde jag ha gjort annorlunda? Var mina val rätt? Varför beter sig folk som dom gör?
Ändå så måste det finnas något kvar av gårdagen i huvudet. Då, när allt kändes bra. De sakerna ligger ju ändå kvar. De har inte förändrats.
Varför kan jag inte få de bra sakerna att stå över de dåliga?
Jag vill inte må så här.
Behöver bara få veta.....
Det är den senaste känslan som ligger kvar och oroar. Kunde jag ha gjort annorlunda? Var mina val rätt? Varför beter sig folk som dom gör?
Ändå så måste det finnas något kvar av gårdagen i huvudet. Då, när allt kändes bra. De sakerna ligger ju ändå kvar. De har inte förändrats.
Varför kan jag inte få de bra sakerna att stå över de dåliga?
Jag vill inte må så här.
Behöver bara få veta.....
lördag 23 augusti 2008
Liveblogg!
10:45
Tänkte försöka mig på att blogga kontinuerligt under en fototräff. Vi (Wermlands Fotografiska Sällskap - WFS) har nämligen en träff i Arvika, närmare bestämt i studion som jag, H och M har tillsammans. Den här lokalen har jag dock tyvärr endast veckan ut och sen finns vi i H's garage, när det är färdigt.
11:15
Det börjar komma lite folk och vi arrangerar softboxarna.
12:05
Två små barn har fått sin beskärda del av modellerandet. Vi har blivit totalt 5 kamerahanterare som ligger i klasar runt de stackars barnen. Nu har vi stängt softboxarna och arbetar med snooten istället.
14:26
Studion är nu mer eller mindre nerplockad och min "live-bloggning" gick väl sådär. Står man och fotar har man tankar på annat. Nu ska prylarna iväg till Hans och en lunch är på G. Bilder kommer senare i kväll.
Tänkte försöka mig på att blogga kontinuerligt under en fototräff. Vi (Wermlands Fotografiska Sällskap - WFS) har nämligen en träff i Arvika, närmare bestämt i studion som jag, H och M har tillsammans. Den här lokalen har jag dock tyvärr endast veckan ut och sen finns vi i H's garage, när det är färdigt.
11:15
Det börjar komma lite folk och vi arrangerar softboxarna.
12:05
Två små barn har fått sin beskärda del av modellerandet. Vi har blivit totalt 5 kamerahanterare som ligger i klasar runt de stackars barnen. Nu har vi stängt softboxarna och arbetar med snooten istället.
14:26
Studion är nu mer eller mindre nerplockad och min "live-bloggning" gick väl sådär. Står man och fotar har man tankar på annat. Nu ska prylarna iväg till Hans och en lunch är på G. Bilder kommer senare i kväll.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)